En utgrävning gjordes i kvarteret Biografen där numera gallerian Västerport ligger. Arbetet med bygget av Västerport inleddes med att ett exploateringsavtal skrevs mellan Riksbyggen som var byggherren och entreprenören Diös. Även Nyköpings kommun var delaktig i processen. För att exploateringen skulle kunna genomföras ställdes krav på att en utgrävning skulle äga rum först. En förundersökning ägde rum år 1987 och slutundersökningen i maj – september 1988.
Jag har alltid varit arkeologisk intresserad. Diös behövde grovarbetare för arbetet och det passade utmärkt för en intresserad ”amatörarkeolog”. I fyra veckor arbetade jag, tillsammans med arkeologer och andra grovarbetare, med att gräva provschakt, 1x1 meter stora, i kvarteret Biografen.
Arbetet började kl. 07 på morgonen och avslutades kl 16 på eftermiddagen. På morgonen när jag cyklade till arbetet och kyrkklockorna slog, tyckte jag att jag hörde hönsen kackla, grisarna grymta och korna råma och det låg en doft av avfall och gödsel i staden runt kvarteret. Jag kunde förnimma folket som rörde sig på gatorna i den medeltida staden Nyköping.
Vi hade i uppgift att gräva provschakt och om vi stötte på något skulle vi säga till arkeologerna. Vi hade vanliga spadar att gräva med. Det vi vanligen stötte på var keramikskärvor och benrester. Benresterna kom från höns, gris och nöt vilket betydde att folket som bodde där hade fött upp djur för att äta. Vid ett tillfälle hittade jag en läderpung. Att den var så väl bevarad berodde på att lagren varit skyddade från syre. Lämningarna visade att de som bodde här vid medeltiden hade varit hantverkare av olika slag.
Det var ett intressant arbete. Jag var hela tiden spänd på att hitta något speciellt. Det var fantastiskt att se hur väl bevarade föremålen och trälämningarna var. När vi kom ner till en rustbädd från ca slutet av 1600- talet fick jag order om att fortsätta att gräva under den och slå sönder den med en spade. Men det gick inte, trästocken var så hårt och väl bevarad så att jag fick använda sågen i stället. Det visade sig att stocken var av ene och det luktade färskt virke, helt fantastiskt. Det var inga spektakulära saker som hittades när jag grävde, men det var inte det viktigaste. Det mest fantastiska var att känna historiens vingslag och att föremålen satte fantasin i rörelse.
