Veckans ämne är ”fritt val”. Jag tänkte utnyttja det tillfället genom att skriva om ett hus som tidigare låg i norra hörnet mellan Brunnsgatan och Vattengränd i Nyköping. Huset är sedan många år rivet och har ersatts med en radhusbyggnad. Det gamla huset kallades i folkmun för ”Strykjärnet” på gund av att gatuhörnet inte är en rät vinkel utan en spetsig sådan. Därmed blev även husets hörn spetsigt. Anledningen till att Vattengränd inte ingår i det rätvinkliga gatumönstret är enligt vad jag förstått att denna gata utgör en rest från ett gammalt gatumönster i Nyköping.
Min mor och far flyttade till det här huset när jag bara var något år gammal och vi bodde kvar där till år 1949. Jag var då fyra år och vi flyttade till det nybyggda ”Punkthuset” på Ahlbergers väg 6. Därmed sagt att mina minnen från huset vid Vattengränd inte är heltäckande. En del har berättats för mig i efterhand.
Jag kommer dock ihåg att huset redan då var i dåligt skick. Bland annat fanns ingen centralvärme utan vår tvårummare värmdes av en vedspis i köket samt en kakelugn i det största rummet. Det andra rummet hade ingen värmekälla, men min far byggde efter en tid en så kallad ”spånkamin” som anslöts till kakelugnens murstock från baksidan. Innan dess gick inte rummet att använda vintertid. Dessutom var husets väggar av typ reverterade enkelväggar. Det vill säga utan isolering, vilket gjorde att det krävdes mycket värmetillskott i form av eldning. Jag har bland annat ett tydligt minne av den heta vedspisen i köket som jag råkade komma åt. Den var varm. Min mor och far berättade senare att det var så kallt på morgonen vintertid att jag fick ligga kvar i sängen tills de hann få upp värmen i lägenheten. I källaren under en del av huset fanns utrymmen för ved till varje lägenhet. Den tidens källarförråd. För att tvätta och mangla gick man till en allmän tvättstuga som fanns på en innergård några kvarter därifrån. Det fanns varken toalett eller dusch/bad i lägenheten. Gemensam toalett för flera lägenheter fanns i trapphuset utanför. Badning skedde i en balja på golvet i köket.
Vi bodde på nedre våningen, så under vår lägenhet var det nära till marken. Det var kanske en av orsakerna tillsammans med badningen i köket till att min far en vacker dag trampade igenom köksgolvet. Bräderna var helt genomruttna. Som tur var låg fast mark bara några decimeter under golvet, så fallet blev inte så långt.
Av ovanstående framgår att detta hus inte var värt att bevara, varför det inte var förvånande att det senare revs och ersattes av den trevliga radhuslänga som idag finns på tomten. Min mor och far konstaterade ofta senare att det var skönt att komma från det gamla huset och till Punkthuset som var nybyggt och hade alla bekvämligheter som centralvärme och toalett med bad i lägenheten.
