Släktforskning är en gammal syssla. Som Sveriges förste store genealog räknas Rasmus Ludvigsson. Han var sekreterare åt Gustav Vasa och gjorde utredningar som fick politisk betydelse. Kungen behövde ett underlag när han ville dra in frälsegods till kronan under 1500-talet.
Numera kan man rota också i oadliga familjer. Tack vare mormonerna som filmat mängder av folkbokföringsmaterial, har de svenska kyrkböckerna blivit ganska lättåtkomliga.
På bilden syns mikrofilm som innehåller husförhörslängder. De finns på Sörmlands museum som bevis på att forskningen moderniserats. Förr reste man runt för att söka uppgifter i olika arkiv, sedan kunde biblioteken hjälpa till och nu hittas det mesta via datorn.
Alla släkter döljer många ibland riktigt tragiska livsöden. Själv hade jag en gammal morbror, som seglade över de sju haven men sedan aldrig trivdes i land. Han blev ihågkommen av oss barn tack vare en mycket udda historia. En gång lade han sina strumpor i blöt i toalettstolen. En stund senare gick han tillbaka och trodde då att han glömt att spola…
Fast om sådant berättar väl ingen släktsaga.
↧
Tema Släkt: "Värd att forska om?"
↧