Den som tillhör på Riddarhuset introducerad svensk adel behöver inte lägga ned någon större möda på släktforskning. Jobbet är redan gjort i Sveriges Adelskalender, som med Gabriel Anrep som redaktör började utges 1854. Visserligen är periodiciteten inte årlig, men 2010 publicerades ändå den 105:e utgåvan för benäget studium i de fina salongerna.
Här finns 48 grevliga, 136 friherrliga och 510 adliga ätter, från Adelborg och Adelswärd till Örnhielm och Örnevinge. Totalt omfattar verket 32 000 personer, som ofta noggrant håller reda på vem som är gift med (eller skild från) vem, vilka kvinnor som gift sig till ett adligt efternamn, när moster Sophie är född eller vilken gren av farbror Augusts ätt som är äldst.
På tal om Örnevinge så meddelar Wikipedia att den också kallas den oäkta Braheätten, det vill säga medlemmar ur ätten Brahe som fötts utanför äktenskap (s k frillobarn!). Så här började dess historia:
Erik Brahe (1552-1614) hade i en förbindelse med Anna Filipsdotter Kern, dotter till fältskären Filip Kern, den utomäktenskapliga sonen Gustav Eriksson. Erik Brahes bror Gustav Brahe hade med sin älskarinna, Anna Reibnitz från Schlesien, en son Johan Gustavsson. De båda kusinerna Gustav Eriksson och Johan Gustavsson adlades under namnet Örnevinge. Namn och vapen anspelar på Braheättens vapen. Johan Gustavsson Örnevinge var gift med Virginia Persdotter Gyllenswärd, dotterdotter till Erik XIV:s utomäktenskapliga dotter Virginia Eriksdotter.
Om Svensk Damtidning hade funnits på den tiden hade redaktionen haft mycket att fylla spalterna med. Ätten Brahe dog visserligen ut 1930, men Adelskalendern av i dag inrymmer nog ändå många andra uppslag till rafflande släktskildringar med spännande och säljande förbindelser.
↧
Tema Släkt: "Spännande förbindelser"
↧