Bildens montage av ogiltiga sedlar kommer från Eskilstunapolisens samlingar.
“SLM 35543 - Sedel,” Sörmlands museum,
Ofta hör jag yngre kamrater som drömmer om den arbetsfria tillvaron. Ett långt arbetsliv i ett alltmer uppskruvat tempo tar ut sin rätt. Man vill trappa ner och byta ut det dagliga trälandet mot fritid med mer lustbetonad aktivitet. Det här är en radikal förändring efter 40 - 45 år i lönearbete eller som företagare. En del skjuter upp den formella pensioneringen några år. De kan tycka att jobbet ger mera än alternativet. Andra upptäcker att pensionen blir så låg att man får gneta på. Lättast har kanske den heterogena skara som inte uppfattar att man jobbar. Jag menar de som får betalt när de ägnar sig åt ett eller flera stora fritidsintressen. Slutligen några som jag brukar kalla "oumbärliga klubben". De orerar gärna om hur betydelsefull insats de gör. Ibland kan man tro att arbetsplatsens framtid står och faller med dessa - enligt eget förmenande - unika arbetstagare.
Var och en får naturligtvis bli salig på sitt sätt. För egen del är jag mycket nöjd med min pensionärstillvaro. Arbetslivets stress och press är ett minne blott. Jag ägnar mig mest åt nöjsamma saker varav en del t o m ger lite blygsamma arvoden. Pensionen kommer punktligt varje månad och ger en hyfsad levnadsnivå. Jag lever i en tid då utbetalningarna kommer in på mitt bankkonto. Jag behöver inte oroa mig för falska sedlar. Se, en sak mindre att oroa sig för! Dessutom stärks jag i min övertygelse att det inte var bättre förr. På folkpensionens tid var det minsann kontantutbetalningar som gällde. Kommer ihåg när lantbrevbäraren kom med pensionen till mormor. Vi talar då om tidigt 1950-tal.
Var och en får naturligtvis bli salig på sitt sätt. För egen del är jag mycket nöjd med min pensionärstillvaro. Arbetslivets stress och press är ett minne blott. Jag ägnar mig mest åt nöjsamma saker varav en del t o m ger lite blygsamma arvoden. Pensionen kommer punktligt varje månad och ger en hyfsad levnadsnivå. Jag lever i en tid då utbetalningarna kommer in på mitt bankkonto. Jag behöver inte oroa mig för falska sedlar. Se, en sak mindre att oroa sig för! Dessutom stärks jag i min övertygelse att det inte var bättre förr. På folkpensionens tid var det minsann kontantutbetalningar som gällde. Kommer ihåg när lantbrevbäraren kom med pensionen till mormor. Vi talar då om tidigt 1950-tal.
