Seniorbloggarna hade den 5 juni en utflykt till Vingåker, Säfstaholms slott, och till Högsjö där vi besökte deras bruksmuseum. Det var en mycket trevlig resa.
Under årens lopp har jag haft många kontakter med detta bruk. Som ansvarig för handläggning av industriernas miljöfrågor vid Länsstyrelsen i Nyköping hade jag anledning att besöka Högsjö bruk ett stort antal gånger. Under tidigt 1970-tal ansökte bruket om tillstånd för sin verksamhet hos Kocessionsnämnden för miljöskydd i Stockholm. Det var ett av de första koncessionsärendena i Södermanlands län efter det att miljöskyddslagen trädde i kraft år 1969 och det ankom på mig att vid sidan av Vingåkers kommun och Statens Naturvårdsverk föra Länsstyrelsens talan angående de lokala miljöfrågorna. Det var spännande och lärorikt.
Jag hade även ansvar för miljöfrågorna kring sjöar och vattendrag i länet och samarbetade mycket med Nyköpingsåns vattenvårdsförbund, en sammanslutning av kommuner och industriföretag inom Nyköpingsåns avrinningsområde. År 1974 startade vattenvårdsförbundet så kallad samordnad recipienkontroll. Ett program upprättades för provtagning i hela avrinningsområdets sjöar och vattendrag. Förbundsordförande var då vice verkställande direktören vid Högsjö bruk, Olle Westling. Han och jag hade ett mycket fint och nära samarbete vid upprättandet av det här recipintkontrollpro-grammet. Jag ansvarade för programmets uppläggning och Olle Westling såg till att resultaten blev presenterade på ett någorlunda begripligt sätt i de av förbundet upprättade årsredogörelserna.
Seniorbloggarnas besök i bruksmuseet var mycket intressant. Här fanns bland annat fullt användbara och driftsdugliga vävstolar för vävning av de filterdukar för cellulosaindustrin som varit Högsjö bruks mycket speciella produkt. Även gamla kontorsmiljöer med stämplar och kopieringsapparater fanns att beskåda liksom olika typer av handverktyg. Anledningen till att jag valde den långtandade issågen till föremål för denna blogg var att jag har en sådan själv hängande i vagnslidret.
