Ordet Friluftsliv omfattar ett otal fritidsaktiviteter som av naturliga skäl bedrivs utomhus. Egentligen är det bara fantasin som sätter begränsningen för vad som skulle kunna betecknas som friluftsliv. I vårt land har vi något som är unikt när det gäller det rörliga friluftslivet – att vistas i skog och mark – nämligen Allemansrätten. Den ger oss rätten till möjligheter som är helt otänkbara i många andra länder. Därför är det så viktigt att vara rädd om den och uppträda på sådant sätt ute i naturen att vi får behålla den här fantastiska möjligheten.
Ett led i detta är att sprida kunskapen om vår värdefulla men ömtåliga natur redan från tidig ålder. Ta vara på den kunskap som finns inte minst inom föreningslivet där Friluftsfrämjandet sedan många år haft en viktig roll. Genom åren har man lanserat sina barnverksamheter allt från Skogsknopp till Frilufsare där A och O är hur man ska vara ute i naturen och samtidigt vara rädd om den.
Det är snart 60 år (1957) sedan en för många barn välkänd figur föddes – Skogsmulle. Gösta Frohm, under massor av år en energidrivande frontfigur inom Friluftsfrämjandet, som kom på att det behövdes en stimulans för att lära barn vad som finns i och vara rädd om naturen. Han skrev och tonsatte också en av våra mest populära barnvisor – Mullevisan med sitt ”Hej kolikock”. Så här beskrivs Skogsmulle på Friluftsfrämjandets hemsida:
”Skogsmulle är en fantasifigur, en varelse av alldeles egen sort, som föddes i ett åskväder ur fullständigt naturliga ingredienser. Skogsmulle är ett med skogen, han älskar och försvarar naturen, ofta med hjälp av barnen. I barnens fantasi är Skogsmulle en god och skapande kraft, inte på grund av några övernaturliga krafter, utan för att han försvarar det som växer och lever.”
Själv kom jag i kontakt med Friluftsfrämjandet i Nyköping 1966 och var föreningens ordförande i 18 år. Numera hedersordförande med huvuduppgift att ”svänga” klubban på årsstämman. Kan inte påstå att jag är någon hejare på natur och vad som där finns. Har alltid haft problem med benämning på växter och särskilt fåglar. Hustrun håller varje vår ”läxförhör” om den och den blomman men något VG blir det tyvärr aldrig. På sin höjd blir det ett G nätt och jämnt. Vårlök och Blåstjärna eller Schilla som den också kallas känner jag i alla fall igen.
Nåja, men det finns andra som är duktigare och det har kännetecknat föreningens verksamhet genom åren. Hundratals ledare har passerat och varit bidragande till att tusentals barn och ungdomar fått lära sig umgås med naturen och varandra på ett positivt sätt. Tre av föreningens ledare, Sonia Karlsson, Bo Lindberg och undertecknad, har också fått riksorganisationens högsta utmärkelse, järnmedaljen, för sina mångåriga insatser. Skogsmulle har på grund av ledarbrist, i dag jobbar de flesta mammorna eller barnen går i förskola, minskat. En positiv sak är att vi fått Naturförskolor och många förskolor har valt att själva ha Skogsmulle.
Dagens barn och ungdomar är de som ska förvalta och skydda vår natur. Låt mig hoppas att de via skolan och de många föreningar som i dag har naturupplevelser i sin verksamhet får möjligheten att förstå vilken betydelse en levande och tillgänglig natur har för vår existens.
Förresten – visste du att Allemansrätten inte tillåter plockning av hasselnötter? Nu vet jag det också!
Trevlig sommar!
