Långmaren i Nynäsområdet är en fantastik liten gård, väl bevarad. Under sommarhalvåret har Bälinge, Tystberga och Sätterstabygdens hembygdsföreningar kaffeservering och visning av gården. Det är Sörmlands Museum som ansvarar för skötsel av gårdens hus och mark. Allt görs enligt gamla metoder och därav är också växtlighet och framförallt floran bevarad som den var på den tiden då man t ex skördade med lie och hade djur i beteshagarna.
Här är det ett fantastiskt landskap bevarat och en storstadsbo kan få sitt lystmäte i avkoppling. Ta gärna vandringskängorna och gå en del av Sörmlandsleden. Det finns både korta och långa leder eller rundslingor i Nynäsreservatet. Man skymtar här och där havet och känner doft av saltvatten och tång. En stressad själ får lugn här. Hur var det då förr?
Samma natur men helt andra förutsättningar. Sista brukaren av Långmaren, Ivar Karlsson, var född där 1902. Han och hans hustru Ebba tog över arrendet 1939 efter Ivars far. 1967 slutade han jordbruket. Gården sköttes med två oxar som dragare och dessa såldes då till SF för en inspelning. Ivar hade ingen traktor utan höll fast vid det gamla sättet att bruka jorden med oxarna. De var starka dragare men långsamma. I lagården stod sex kor. De skulle mjölkas morgon och kväll och det var Ebba och Ivars mamma som skötte om det. Av mjölken gjordes smör, vilket såldes i handelsboden. När efterfrågan på hemkärnat smör minskade så födde Ivar upp kalvar på mjölken i stället och på det viset gav mjölken en ”förädlad” produkt som blev till pengar ändå.
Ett par träskor får symbolisera mjölkerskan Ebba på Långmaren. De var praktiska på lagårdsgolvet och tog inte åt sig väta, vare sig inom- eller utomhus. När man skulle in i stugan var de enkla att bara kliva ur. Tån på skon är lite uppåtböjd och jag kan tänka att det var bra att gå i men kanske också då man satt på mjölkpallen med benen under sig. På Sörmlands museum hemsida kan man läsa hur det var på torpen runt den stora gården. Många härliga berättelser.
I en berättelse, under rubriken Mejerska, mjölkerskor citeras:
”Gummorna gick och mjölka. De gick till lagårn i träskor och insvepta i stora schalar”.
”De hade träskor på fötterna när de skulle iväg till lagårn för att mjölka. Jag minns att det klapprade så förskräckligt när de kom på vägen.”
Kvinnorna levde som man sa ”under den vita piskan”. Det var mjölkning tre gånger om dagen och på Nynäs där korna var många, gick man i två lag och hade mellan 10 och 13 kor var att mjölka. Mannen fick arbete på gården oftast bara under förutsättning att han hade en hustru som kunde mjölka i lagården. Det var ett hårt liv kan vi vara överens om!
Träskorna på bilden har inget ursprung angivet i samlingarna. Men de har en överdel av läder med inpunsad (puns beskrivs som ett litet verktyg att skära in något med) dekor, blommor och band. Röd kant. Kantad med ståltråd, rester av vackert bemålad sula, hälpartiet. Rankor och blommor i gult och rött på svart vaxduk. Innersula av linne. Kanske både vackra och sköna. Troligen från 1800-talets slut.
