När temat för nästa blogginslag dök upp i samband med att Anna Hedtjärn Wester från Sörmlands museum berättade om ett nytt intressant projekt – Koll på kläder - och kommande utställningar fick jag inga direkta ”vibbar”. Ämnet var ”I min garderob” med anknytning till 50-60-tal.
I min garderob fanns inget att hämta i klädväg men däremot några gamla klädgalgar från butiker i min hemstad Östersund. En del av trägalgarna har firmanamnet väl synligt och andra med lite mer slitna och suddiga i trycket – Lalanders, Wickbergs, Westvalls, StockholmsMagasinet, Linnemagasinet, Laves med flera.
Tänk om här hade hängt någon av mina gamla ”äppelknyckarbyxor” eller den första kostymen ”Peppar och salt”!
Golfbyxorna kommer jag eller rättare sagt min kära hustru väl ihåg. Det var den 16 maj 1954 som jag iförd golfbyxa och gympaskor mötte Gertrud i snöoväder vid Frösötornet där jag jobbade som någon slags allt i allo. Hon skulle dit för att arbeta i serveringen under sommaren. Att bära golfbyxor på den tiden var poppis. Att de även kallades äppelknyckarbyxor berodde på att det var enkelt att gömma pallade äpplen i byxbenen. I varje fall för dem som ägnade sig åt den ”sporten”. I dag är väl benämningen knickerbockers för dessa ganska praktiska byxor.
Kostymer har aldrig direkt varit min starka sida. Visserligen har genom åren ett antal modeller passerat revyn men något vardagsplagg har det inte varit. På en av galgarna kunde det ha hängt en kostym – peppar-och salt kallad – som var den första jag ägde. Den var inköpt på Wickbergs Herrkläder och varför just där har sin egen lilla historia.
I butiken jobbade en alltid glad och servicevänlig man vid namn Arvid Hudberg. Han var god vän med min pappa. Båda med intresse i musiken och framför allt Arvid som dessutom var en omtyckt och populär revyartist och sångare i en sånggrupp, ”Trio Sov i ro”, som under 1930- och 40-talet gjorde sig kända som uppskattade radiounderhållare. De hann också med att turnera i folkparker i såväl Sverige som Danmark och gjorde massor av grammofoninspelningar.
Under en sommar jobbade jag som springgrabb hos Wickbergs och för lönen köpte jag min första kostym. 14 år gammal tror jag att jag var. Varför det blev just den kostymen är ett minne blott.
Tyvärr såg jag ingen av den här sortens kostymer bland mängden av intressanta kläder i Sörmlands museums samlingar så det här inlägget får jag illustrerar med en av de gamla galgarna i garderoben. Den fina lädervästen som hänger på den är också av tidigare datum men vet inte när.
