Vaccinationer har minskat utbredningen av sjukdomar och t.o.m. utrotat för människan svåra gissel som t.ex. smittkoppor. Men framstegen hyllas inte av alla – skepticism förekommer alltjämt inte minst p.g.a. biverkningar. I vissa fall handlar motståndet om religiösa eller ideologiska uppfattningar.
Ympningsinstrumentet på bilden är en vass och spetsig lansett. Enligt museets dokumentation har det använts för vaccinering av barn i Lid ungefärligen åren 1884-1900 och folkskolläraren Anders Lundgren var vaccinatör. Ympning fungerar så att avdödat eller kraftigt försvagat virus med hjälp av instrumentet rispas in i huden. Därefter uppstår immunitet. Själv fick jag uppleva sådant under skoltiden på 50-talet, men då var det en sköterska som skötte sysslan. Jag saknar vaccinationsjournal, men en smula plågsamt var det. Och det gav bestående ärr på överarmen liksom calmette i låret mot TBC. Om poliovaccin kommit fram tidigare hade en av mina halvbröder kanske sluppit barnförlamning, som sjukdomen också kallades för att viruset kunde infektera ryggmärgen. Från tioårsåldern blev han förlamad och rullstolsbunden resten av livet. Effekten av poliovaccineringen är likväl omdiskuterad i många länder och detsamma gäller mässling.
Massvaccinationer har ändå fortsatt. Numer ges förebyggande injektioner mot en rad sjukdomar, men det går inte att komma ifrån att det handlar om komplexa biokemiska processer och individer kan reagera olika. Medlet mot svininfluensan visade sig orsaka narkolepsi hos en del människor. Nyligen tog jag en spruta mot TBE och det kändes absolut inget. Vad jag vet har märkbara biverkningar av vacciner aldrig drabbat mig. Nog måste kunskapen som vuxit fram ses som värdefull. Men det gäller att inte ligga på latsidan – beredskap behövs om nya epidemier blossar upp.
