Mitt i nyhetstidningens viktigaste århundrade var jag en kugge i distributionsnätet. 1900-talet innebar bättre kommunikationer genom utbyggda vägar och järnvägar och det underlättade tidningstransport från de större städerna till depåer ute i landet. Befolkningen hade allt mer samlats till städer och samhällen och det gjorde också tidningsbudens arbete mer rationellt. Tidningsutlämningen kunde till stor del ske med cykel från lagerplatser. Den gemensamma upplagan av nyhetstidningar uppgick år 1950 till 3,5 miljoner.
Morgontidningen (MT) startade 1944, samma år som jag föddes. På 50-talet cyklade jag runt på söndagar och sålde den tidningen. En axelväska fylldes med tidningar och ytterligare en bunt surrades fast på pakethållaren. Tidningsväskan var förvisso inte av samma grandiosa slag som museets exemplar som består av aidaväv och är broderad med brunt ullgarn i bårder (bilden). Det blev en cykelrunda på totalt närmare en mil och här fick jag knacka på och möta kunderna. Jag minns särskilt den gamla damen som av någon anledning gick under namnet ”hästansiktet”. Hon var väldigt vänlig och man blev alltid bjuden på karameller av henne. Och ”sillpiskan” köpte också tidning, hon som själv for runt på cykel och sålde strömming.
Efter ett par år övergick jag till att lämna ut en annan tidning. Det var Aftontidningen (AT), som startade upp 1942. Den tidningen delades ut varje dag till prenumeranter och lades i postlåda eller i dörrarnas postinkast i flerfamiljshusen. Distriktet delades med en annan person så det blev kvällsarbete varannan dag. Cykelrundan blev dock något längre. Förtjänstens var blygsam.
I stadsmiljö delas tidningar fortfarande ut med hjälp av cykel eller moped. Annars är det bil som gäller. Men ett allt större nyhetsflöde sker idag över nätet. Papperstidningarnas fortsatta existens är ett osäkert kort.
