Bland alla de föremål med polisiär anknytning, merparten från Eskilstuna polismuseum som lades ner 2010, som numera finns bevarade på Sörmlands museum finns mycket intressant att titta närmare på.
Eftersom jag under hela mitt långa yrkesliv som journalist även fotograferade mycket själv fastnade jag för ett kamerakit innehållande bland annat en halvformatskamera av märket Fujica Drive. Den användes framför allt av trafikpolisen för att dokumentera händelser.
Som det står i en ganska omfattande bruksanvisning som fanns i väskans lock:
”Kameran med påskruvat UV-filter skall under färd med patrullbil alltid sitta monterad i sin hållare och ha fjäderverket fullt pådraget för omedelbar aktion när något i trafiken inträffar som motiverar dess användning för bevisföring till exempel vårdslös utfärd på huvudled m.m., olämplig placering av last m m.”
Den här kameran var flitigt använd och de bilder som togs ett tacksamt bevis om någon nekade till en trafiköverträdelse. I kitet fanns även en elektronblixt av märket National. Utvecklingen av polisens kameror i bilarna har i stort sett följt kamerautvecklingen och i dag har de första kamerorna, som direkt under färd läser av alla registreringsskyltar, monterats i ett antal polisbilar.
Enligt tidningen Robotnyheter är det en så kallad ANPR-kamera, ANPR står för Automatic Number Plate Recognition, och är en teknik för att med kamera och bildtolkningsalgoritmer automatiskt läsa av fordons registreringsskyltar i realtid och köra dessa mot vägtrafikregistret och registret för efterlysta fordon för att se om ett fordon är till exempel efterlyst, avställt, stulet eller har belagts med körförbud.
I dag finns det väl i stort sett en digitalkamera i var mans ägo. Om inte annat så finns möjligheten att ta bilder med hjälp av mobiltelefonens kamera. Det var väl först när småbildskamerorna kom ut på marknaden som det blev allt vanligare med att fotografera.
Jag har en händelse som för alltid etsat sig fast i minnet som mindre lyckad fotograf. Min första kamera var en Rolleiflex och den hade varit inne för ”översyn”. När jag fick tillbaka den var enligt räkneverket laddad med ny rulle. Dåvarande bildtidningen SE hade beställt ett reportage som skulle berätta om dåvarande komministern Erik Lindgren i Borgvattet i Ragunda kommun som ”döpte” flickors dockor.
Väl hemma igen efter uppdraget skulle jag framkalla rullen men där satt ingen rulle i kameran. Visserligen tyckte jag det gick lite lätt att dra fram filmen men kameran hade ju varit på översyn så det var väl därför. Så det var bara att något skamsen be att få ta om bilderna – den här gången med Kodakfilmrullen i.
Vi får hoppas att Sörmlands Museum även i framtiden kommer att kunna glädjas åt att få dokumentera utvecklingen av kamerans historia – både polisiärt och allmänt.
