För bara sextiotalet år sedan fanns i kyrkoböckerna en fördelning på friska sockenmedlemmar och på de människor som av ett eller annat skäl avvek. Man kunde betecknas som blind, ser illa, hör intet, menlös eller t o m idiot. Carl Johan, senare kallad Blinda Kalle, föddes den 12 mars 1838 vid Helgesta i Stigtomta. Hans far var dräng där, samma år flyttar de till granngården Skåra.
När Kalle är liten lär han sig läsa men får noteringen i husförhörslängderna: ”ser illa”, ”nästan blind”. Det är intressant att se att han är med vid husförhören. 1854 den 25 juni, 16 år gammal, får han nattvarden första gången och deltar sen noggrant i förhör och nattvard under hela livet. Noterat 1871 att han läser Luthers katekes, förklaringar och förstår; trots anteckningen ”nära blind”.
En sägen berättar att Kalle satt vid Nölstabäcken och där trodde att han lärde sig av näcken att spela fiol. Kalle blev väldigt duktig och med tiden skrev han egna melodier och visor. 1857 fick Kalle kontrakt som orgeltrampare i Stigtomta kyrka. Och ett år senare flyttade Kalle och hans föräldrar in i fattighuset. Huset var nybyggt och mycket fint för tiden. Det var vanligt att även barn, som hade något handikapp, fick bo i fattighuset då föräldrarna blev gamla och orkeslösa. Modern Brita Stina dog 1863, 67 år gammal och fadern Eric 1867, 75 år. Kalle blev bygdespelman och spelade vid bröllop, högtidsdagar och begravningar. En slant fick han och kunde på så sätt försörja sig. Kalle bodde nära kyrkan och beskriver sig själv ”Jag bor i en kammare, nära kyrkan, är orgeltrampare och fiolinist samt ringer storklockan naturligtvis”.
Kalle var så duktig att bygdens musikälskande ungdomar gick till honom för att lära sig konsten att trolla fram toner ur fiolen. Många är de elever som senare i livet blivit framstående musiker och bygdespelmän. Bygdens folk kallade honom Blinda Kalle och han var mycket omtyckt. Det är härligt att se att en liten pojke med nästan ingen syn alls kan lära sig spela fiol och också lära upp andra. Många verk finns kvar efter honom och han spelas fortfarande vid träffar med spelmansgillen. Den 28 oktober 2011 hade vi en minnesafton i Stigtomta med anledning av att det var 100 år sedan Kalle slutade sina dagar. Det kunde han nog inte ana under sin livstid att han skulle bli ihågkommen så långt efter sin död.
Det berättas ”att i slutet av 1800-talet, då Kalle fortfarande hade sitt arbete kvar som orgeltrampare slumpade det sig så, att både dödgrävare och kyrkovaktare av någon anledning förlorat var sitt öga. På så vis uppstod det unika att tre kyrktjänare i Stigtomta kyrka tillsammans ägde endast två ögon. Men sitt arbete i kyrkans tjänst skötte de dock med den äran.”
Orgeln på bilden är en skolorgel från 1940, ett stränginstrument, och har stått på Västra Småskolan i Nyköping. Alltså inte alls att jämföras med den trampade kyrkorgeln med pipor som finns i kyrkan. Där står man bakom orgeln och trampar in luft i piporna, ett nog så slitsamt och viktigt arbete.
Kalle bodde kvar i Fattighuset till sin död den 20 april 1911, men han hade vistats på Nyköpings Hospital sedan 4 januari 1911. Dödsorsaken var lunginflammation enligt dödsattest därifrån av sjukhuspredikanten.
Carl Johan Eriksson (Ersson), ”Blinda Kalle”, begravdes 30 april 1911. Han blev alltså 73 år.
