För urhunden var det säkert en revolution att möta oss – det tvåbenta rovdjuret som förmådde döda allehanda bytesdjur och lämna slaktrester efter sig. Ett samarbete kunde utvecklas – den snabba hunden vallade stora djur som vi kunde döda. Det gynnade båda arterna och på den vägen är det än idag. I modern tid har användning av hundar blivit alltmer specialiserad och kunskapen om deras kapacitet har ökat dramatiskt de senaste decennierna. Folk har nog i alla tider häpnat över den egna hundens mångsidighet och förmåga att anpassa sig till familjeflocken.
Labradoren Black Jack gjorde mig ovärderlig nytta. Han var bara några månader gammal när spårträning påbörjades. Ett kort släpspår med en älgklöv, en prinskorv eller ett par leverbitar i belöning vid spårslutet och han snappade sin uppgift väldigt fort. En spårsele blev så småningom en signal att det var spårarbete på gång. Den liknade selen på bilden, som är inlämnad av Wivan Mörner. När selen plockades fram åkte nosen direkt i backen. Ett problem vid spårning kan vara ett plötsligt uppdykande störningsmoment, t.ex. vid viltspårning att ett annat djur korsar löpan man följer, och som hunden finner intressant. Med lite extra övning kunde det elimineras. Det var att dra ett korsande spår med klöv från annan älg (individuell doft) och korrigera hunden om den ville byta spår. Och så belöning när den gick rätt.
När jag höll i spårlinan och hängde med Jack genom skogen i mörker och efter någon kilometer plötsligt snubblade över en sovande älg var lyckan och tacksamheten över min väns insats obetalbar.
De fyrbenta vännerna kan användas till så många fler uppgifter. Spåra mäniskor, peka ut rovdjursart t.ex. vid ett angrepp på tamdjur, markera mögel, knark och minor mm och det pågår tester där hund ska markera cancer sjukdom. Bara att vara en kravlös men levande mjukisvän till barn och åldringar är en god nyttighet.
