Vid ett besök hos våra barn och barnbarn i Bangalore i Indien fick vi möjlighet att åka till Nagarahole Nationalpark vid Kabinifloden. Nationalparken ligger sydväst om kejsarstaden Mysore i delstaten Karnataka, men nära gränsen till delstaten Kerala och vid foten av Western Ghats.
Nationalparken är ett stort djungelområde, som dessutom ansluter direkt till Bandipur Nationalpark. Tillsammans utgör de två nationalparkerna ett stort och fantastiskt område där man bland annat räknar ett 70-tal tigrar, många leoparder, stora flockar med vildhund plus många hjortdjur och bufflar. Parken är dock mest känd för är sin stora population av vilda asiatiska elefanter. Man räknar med att det finns cirka 700 – 800 elefanter i parken.
En eftermiddag for vi med båt över floden, som här är uppdämd till en damm, för att komma till en djungellodge på andra sidan. Där väntade en större jeep/buss, som skulle ta oss ut i djungelområdet.
Det var strax efter monsunperioden i november, så allt var mycket grönt med tät vegetation. Vi körde längs knappt farbara stigar och såg bland annat fåglar, apor, ”bambihjortar”, vildsvin och Indiska bufflar.
Även om vi hade haft tiger eller leopard mycket nära oss hade vi troligen inte sett dem på grund av den täta vegetationen. Men vi såg på håll stora ensamma elefanthannar med stora betar när vi kom ned mot flodbädden.
När vi senare kom tillbaka upp i den täta vegetationen så kom plötsligt en stor elefant ut ur grönskan alldeles nära oss. Därefter kom en, två, tre..... nio elefanter fram och ställde sig på kanske10 – 20 meters avstånd. Föraren stannade jeepen och elefanterna ställde upp sig med den gamla ledarhonan (matriarken) i spetsen. De övriga bildade en halvcirkel som skydd omkring de yngre elefanterna. Vi stod så ett tag ända tills jag lutade mig ut genom den öppna sidan på jeepen för att kunna ta en bättre bild. Då gjorde den gamla ledarhonan en ansatts till utfall mot oss och föraren blev nervös och försökte snabbt starta jeepen. De närmaste elefanterna lade då sina snablar på ledarhonans huvud och klappade henne lugnande som om de ville säga: lugn, lugn det är ingen fara. Jag fick veta av vår guide att det var den vita färgen på min tenniströja som elefanterna betraktade som något farligt och skrämmande. Därav hennes oro. Hon hade ju ansvaret för flocken. Jag tror inte att hon i det läget betraktade mig som en tvåbent vän, utan snarare tvärtom. Vi stod stilla en lång stund och tittade på elefanthjorden och när vi långsamt rullade iväg passerade elefanterna stigen som vi hade blockerat. Ett fantastiskt möte med en fyrbent bjässe, som i alla fall jag betraktade som en vän.
Den asiatiska elefanten anses vara närmare släkt med mammutar än med de afrikanska elefanterna och kan väga upp till 5,5 ton. Det är djur man skall ha stor respekt för. De vilda elefanterna i Indien skördar flera dödsoffer bland människor än både orm (det finns många otrevliga ormar där) och rovdjur, som tiger och leopard.
