1953 började jag i första klass på Västra småskolan i Nyköping. Redan året därpå fick vi flytta till den nybyggda skolan, numera Gripenskolan, på Högbrunnområdet. Årskurserna 1 och 2 fick sina klassrum i den låga enplansbyggnaden medan de högre årskurserna placerades i den flera våningar höga byggnaden.
Årskurs 3 innebar inte endast byte av skolbyggnad utan också byte av klasslärare, från småskollärare till folkskollärare. Vår klass fick en manlig lärare.
Antingen var det i årskurs 3 eller 4 som Gustav VI Adolf styrde sin Eriksgata till bland annat Nyköping, vilket måste ha varit året 1957. Kungen skulle uppvaktas på Nyköpingshus av Nyköpings skolklasser varav en var min. Vi fick ställa upp oss längs med den västra vallen i prydliga formationer och med läraren i främsta ledet representerandes klassen..
Kungen anländer och börjar sin rundvandring bland uppvaktningen. Han närmar sig min klass, stannar till och tar vår klasslärare i handen och hälsar. Om de utbytte några hälsningsfraser minns jag inte men minnet har bitit sig fast. Än idag kan jag se scenen framför mig. Var tog vår klasslärare som vi kände honom vägen?, Han blev en helt annan person, stram och underdånigt bugande inför överheten. Märkligt minns jag att jag tyckte som 10-11-åring och tycker än idag. Varför den respekten och underkastelsen funderade jag över.
Efter årskurs 4 lämnade jag folkskolan med den frågan hängandes kvar till nästa skola, Högre Allmänna Läroverket och realskolan.
Nästa minne från Nyköpingshus härrör från just realskoletiden.
Skolan anordnade skoldanser, så kallade skutt, i gästabudssalen på Nyköpingshus. Det hände ett par gånger per termin och lärarna var engagerade som ordningsvakter för att hålla koll på sina elever även på fritiden. Lärarna var övervakarna och hade respekten, inte på grund av sin överhet, utan på grund av de förtjänat den. Tillställningarna var beskedliga, slutade ganska tidigt och har inte lämnat några bestående minnen efter sig mer än att det var spännnade att gå dit på lördagskvällen och få dansa med någon attraktiv kille. Och så var det ju en fantastisk medeltida miljö att få vistas i.
I färskt minne har jag uppsättningen av Nyköpings gästabud på borggården för ett par somrar sedan. Brödrakampen om överheten i riket och respektlösheten inför människoliv manifesterat i fångenskapen i kungstornet, det kungstorn som så starkt präglar Nyköpings siluett med sin vackra, vita, strama och respektingivande arkitektur.
