När den danska prinsessan Sofia Magdalena inför bröllopet med den svenske kungen Gustav III skulle eskorteras till Sverige av ambassadören greve Arvid Horn noterade ambassadören vid betraktandet av prinsessans brudkista att: ”Hennes kunglig höghet blir på det präktigaste försedd med allt hvad till Dess beklädning någonsin kan upptäckas.”
I inventarieförteckningen från 1766 förtecknas bland annat:
”Toiletteservis av silver, bestående av spegel, handkannor, handfat, ljusstakar, dosor, flaskor. kuvertbestick, bordsilverserviser, kaffekannor, themaskiner, chokoladier, värmelampor, skålar, fat och sockertänger. 11 robes de cour, 16 robes rondes och 26 mer informella klänningar. Åtta svarta klänningar, tre pälsfodrade mantlar, 72 par skor, 12 par tofflor, 30 par handskar, 28 dussin italienska blommor, solfjädrar, strumpeband, mängder av linne och spetsar.”
Brudkistan skulle förutom innehållet av en mängd personliga ägodelar också manifestera hemlandets rikedom och hantverksskicklighet.
Även för mindre bemedlade personer skulle brudkistan ge besked om familjens och släktens rikedom och hantverksskicklighet och hantverkaren var oftast den unga kvinnan själv som vävde tyget till och broderade monogram på allt linne som sängkläder, borddukar, servetter och handdukar som kistans hemgift, det vill säga föremål kvinnan tog med sig från föräldrahemmet när hon flyttade ihop med sin make, skulle innehålla.
Kvinnan representerar här den mjuka sidan av begreppet hantverkare, som visserligen innehåller alla slags hantverkare, även om det vanligen används mer frekvent om yrkesutövarna på den hårda sidan, i det här fallet kisttillverkaren.
Definitionen på hantverk är att det är ett produktionssätt som utförs för hand där utövaren ofta behärskar hela processen och det färdiga resultatet beror av hantverkarens yrkeskunskap och individuella förmåga eller fallenhet, en definition som det kvinnliga hantverket väl faller inom ramen för, men som ofta i stället beskrivs som kvinnosysslor eller handarbete i betydelsen arbete som utförs manuellt på fritiden eller som hobby.
Vad fotots brudkista, Brita Gyllenstiernas, daterad 1644 och prydd med makarna Georg Fleetwoods och Britas vapen och initialer, innehåller finns inte förtecknat men mot bakgrund av att Britas och Georgs bröllop bekostades av Gustav II Adolfs hustru Maria Eleonora kan man förmoda att även denna kistas innehåll är rikligt och väl manifesterar hantverksskickligheten i 1600-talets Sverige och landets rikedom. Själva kistan, som är handgjord i trä med metallbeslag och handmålad, har troligen sitt ursprung i den pommerska staden Kolberg där Georg Fleetwood vistades en tid i Gustav II Adolfs tjänst som kommendant. 1631 besatte svenskarna staden och behöll den fram till 1657 så med lite god vilja kan också kistan representera svensk hantverksskicklighet.
Att jämföra med dagens brudkista, en startbox från IKEA, vars innehåll är industriellt tillverkat i något asiatiskt land. IKEA-brudboxen manifesterar inte vare sig släktens eller hemlandets rikedom eller dess hantverksskicklighet men som symbol för det egna boendet och övergången till vuxenlivet har den övertagit brudkistans funktion. Och typiskt svensk är den.
