Seniorbloggen – vad är det?
Med ett visst intresse för frågan fick jag en tidig fredagsmorgon träffa gänget bakom Seniorbloggen, inbjuden av gode vännen och bloggaren Tommy Dahlgren. En grupp skrivglada och vitala pensionärer som under ett antal veckor under året skriver om och kring de otroligt intressanta föremål som finns i Sörmlands museums samlingar.
Under ”ledning” av projektledaren Josefine Svensson från museet träffas man varannan fredag. Startar med morgonfika och beslutar om temat för de kommande veckorna. Färdmedel skulle vara temat för den första veckan.
Jag lyssnade på diskussionerna kring föreslagna ämnen och kunde snabbt konstatera att här finns verkligen ett brinnande intresse för att på ett lättsamt sätt kåsera om föremål som finns i mängd ute i magasinen. Lite tveksam till ett eventuellt deltagande men efter att ha fått gå runt och ta del av de spännande föremålen, väl dokumenterade, och de flesta säkert med en intressant historia, gav sig ”skrivklådan” till känna. Inte minst när jag fick se några av de verkliga veterancyklarna som dök upp i Sverige i slutet av 1800-talet.
Att det bara var möjligt att ta sig fram på dessa höghjulingar var en balansakt av Guds nåde vilket jag själv fick ”nöjet” att uppleva på ett kännbart sätt på hembygdsmuseet Jamtli i Östersund för åtskilliga år sedan.
Det var i samband med ett reportage som jag skulle få prova hur det kändes. Bara att komma upp på höghjuligen var en prestation. Med stöttande medhjälpare på sidorna lyckades jag starta en vinglig färd. Tungtrampat och skakigt fick jag järnhjulen att röra sig och se där – stolt som bara den rullade det på ett antal meter men så plötsligt, på grund av en liten grop i vägen, ”drattade” jag omkull och slog i backen rejält.
Blåslagen, men samtidigt lite stolt över att ha lyckats behärska vidundret en stund, började jag undra hur många gentlemän, för det vara i princip bara välbärgade herrar som hade råd att köpa den produkt som idag i många länder är överlägset bilen som transportmedel, skadade sig.
Omräknat till dagens penningvärde kostade de första velocipederna en bra bit över 10.000 kronor.
I slutet av 1800-talet fanns drygt 5000 velocipeder i Sverige. Den kom efter hand som svensktillverkade cyklar kunde säljas till någorlunda vettiga priser att bli vår frihetssymbol.
