Utropet ”till bords” orsakar för mången hungrig som åhör det, en reaktion liknande den hos Pavlovs hund. Snålvattnet rinner till! Vederbörande gnuggar händerna och han – om det är en i umgängesetiketten väl förtrogen man – söker kontakt med sin bordsdam, bjuder högerarm och de båda beger sig ”till bords”.
Nu kan det inte bli så värst många som kan placeras runt bildens ”fällbord/tebord”. Kanske två par som skall inta de nya ”inne-drycken” som vid bordets tillkomst var te! Det är 1700-tal och i övergången mellan senbarock och rokoko var det många skickliga målare som fick dekorera bordsskivorna på fällborden.
De vändes ut mot rummet i nedfällt skick och besökare kunde beundra någon idyllisk figurscen eller som här en mytologisk scen där rättvisans gudinna – Justitia – är centralmotiv.
Med de halvnakna figurerna, bibeltexter med mera som avbildas på bordsskivan vete katten om te-konversationen tog någon vidare fart. Eller också blev det tvärtom för man kan inte riktigt ana vad figurerna har för sig. Avslöjande nakenhet kanske är ett inlindat budskap?
Den kvicka författaren Anna Maria Lenngren (1755-1817) som skrivit Thé-Conseilen med undertexten ”Satire” noterar tillkomsten av just den dikten så här ”Skrivet till bords, då olyckan hände.”
Allting skapat har ett slut!
händelserna var minut,
denna dom i minnet kalla.
Troner störtas, riken falla,
oceaner torkas ut,
solar släckas och försvinna,
världar grusas liksom glas:
bör man då så sällsamt finna,
att - en tallrik gick i kras?
(STOCKHOLM, tryckt hos LARS KUMBLINS Enka. 1777)
↧
Till bords: "Bordsskivor"
↧