Hösten är en härlig tid för att umgås med sina vänner och då äta och dricka gott. Kungaparet ingår inte i den närmare vänkretsen därför är det inte aktuellt att bjuda dem på middag. I varje fall inte till en galamiddag. Det förefaller att vara en komplicerad historia i varje fall dukningen.
Det räcker inte med att duka fram tallrik, glas och bestick. Vid kungens och drottningens kuvert skall det ligga en extra vit duk som bryts i hörnen. Kungaparets servetter skall vara brutna som en krona. Det måste ta timmar att åstadkomma dessa underliga skapelser. Men dukningen är inte klar med detta. Vid kungens kuvert skall också finnas en äggkopp, en märgsked och ett eget saltkar – allt i guld.
När TV visar bilder från galamiddagar zoomar man med förtjusning in dessa detaljer.
Seden med äggkoppen härstammar från Jean Baptiste Bernadottes (Karl XIV Johans) tid. Han hade svårt att uppskatta den svenska maten. Om han inte gillade det som serverades skulle han kunna stilla hungern med ett ägg. Vår kungs äggkopp visas alltid tom så han accepterar tydligen den mat som serveras. Det är kanske så att han haft ett finger med i kastrullerna.
Vid Raspen finns denna underbart vackra äggkopp som förde tanken till högreståndsmåltider. Den är av kolmårdsmarmor och har monogrammet M B plus en krona (grevekrona?) i guld. Tidigare ägare har varit Vilhelmina Bonde på Claestorp. Men vem var M?
↧
Till bords: "Vem var M?"
↧