När jag tittade på Lennart Erikssons fotoalbum började jag fundera på, i vilken flyttning mina kort försvann. Hela mitt liv fanns i dessa kort - från första kortet som togs då jag döptes i augusti 1934 fram till 1960-tal då det blev diabilder och 1990-tal då det blev video och digitala kort. De sista finns kvar men det från barndom och ungdom är borta. Det känns faktiskt tomt. Det skulle vara roligt att visa de yngre generationerna hur de äldre såg ut och levde. Farmors föräldrar födda på 1850-tal var med fram till 1945. Mormor, farmor, farfar finns det någon som kommer ihåg dem. Ingen vet hur prydlig farfar var när han gick till kyrkan på söndagarna och kortet där farmor rättar till slipsen på honom. De såg ut att roligt åt det båda två. Skolkorten, korten på de första flickvänner, kompisar, bilar, båtar och alla kort på barnen från tidigaste ålder via första cykeln till körkort och barnens kompisar.
Innan det är för sent skall du spara alla kort för det kommer en dag då du eller dina barn, barnbarn ställer frågan är du mest lik farfar eller vad hade du på dig på din konfirmation. Gör som Lennart Eriksson ordna alla dina kort i dagboksföljd så att du själv och de efterföljande kan ta del av den tid du har levt i. Gå in på Sörmlands museums hemsida och kolla.
