Kring årsskiftet har medier förmedlat stridigheter om makten gällande landets ledning. Det handlade främst om partiföreträdares ordkrig och med det som vapen att försöka vinna röster. Men kungen har inte varit inblandad.
Annat var det när kungamakt styrde landet. Hertig Karl huserade i Nyköpingshus, vilket var hans residens. Fursten är en utställning på Nyköpingshus som handlar om hertig Karl, den kan även ses hemma på datorn på museets webbutställning.
Hertig Karl stred om arvet till kungatronen. Karls hertigdöme omfattade Södermanland, Närke och Värmland. Han lyckades sedermera lägga under sig delar av brodern Magnus område i Västergötland. Han kämpade hårt för maktbefogenheter och ville styra som en vicekung, men nöjde sig inte med detta. Brorsonen Sigismund var kung i Polen och hade tronföljd även i Sverige efter sin far Johan III och blev också kung i vårt land. Men att vara bosatt i Polen och ha bångstyriga riksråd att hantera och den makthungrige hertig Karl, som sökte hans skalp, gav övermäktiga problem. Sigismund drog upp i Sverige med en polsk här och mötte hertig Karl som med egna trupper vann slaget vid Stångebro år 1599. Sigismund avsattes och 1604 kröntes kung Karl IX. Men det är historia. Successivt har fejder i Kungasläkterna avtagit.
I själva verket är staschefsämbetet idag endast ceremoniellt och kungen har sedan 1975 ingen formell möjlighet till maktutövning. För någon vecka sedan braskade emellertid dagspress med en löpsedel; Victoria ska fostra Estelle - inte regera! Om det nu var ett citat av kungen så var det trots allt tämligen oskyldigt jämfört med gamla tiders maktspråk. Skulle man kunna tänka sig att kungahuset fördes in under ett museum - att det blev en museialt levande verksamhet? Jultal kan hållas i tv precis som nu sker. Slott öppnas mer och de ”kungliga” personerna kunde vid vissa tillfällen interagera med besökare, uppträda i historiska dräkter osv i olika evenemang. Det kunde bli en turistattraktion för Sverige i tiden.
