Pimpeln på bilden ingår i de av Carl-Eric Hedin, Bergshammar insamlade skärgårdsföremålen. Hedin, som dog 1986, hade ett särskilt intresse för fiske och jakt i Sörmlands skärgård. I samlingen finns även ett pimpeldon som har tillhört Karl Emanuel Eriksson, Tockenön, Hjälmaren och är från mitten på 1800-talet.
Pimpelfiske kan vara en mycket rogivande aktivitet. Jag gjorde pimpelspö i skolslöjden och för pengar jag tjänade på att bära ut kvällstidningar köpte jag pirkar.
En vacker senvinterdag var jag och en bror till mig ute på en sjöis. Det hade varit några milda, soliga dagar som tärt på isen men den var ändå flera decimeter tjock. Efter en dag med värmande sol och några fina fiskar utspridda på den porösa isen avtog vår intensitet och uppmärksamhet i fisket. Även abborrarna verkade loja. För att få abborre på kroken måste betet presenteras på rätt sätt, ryck med pimpelspöet får inte göras för tätt men heller inte med för långa uppehåll. Man måste vara på alerten för att kroka en abborre. Vid det här laget var vi nog rätt nöjda med dagen och njöt mest i solskenet.
Helt plötsligt ser jag att landmärkena ändrat konturer. Men stranden kunde ju inte flytta på sig! Till vår förvåning och begynnande rädsla insåg vi att det var isen som rörde sig och vi rusade i riktning mot land. Ett stort isflak hade lösgjort sig och det var nu en meterbred öppen ränna mot fastisen. Flaket sögs utåt mot den strömmande älvfåran, men samtidigt såg vi att flytriktningen ledde mot ett utskjutande iskant. Abborrarna låg ju kvar och pimpelspöna var slängda på isen - vi ville rädda också detta! Snabbt rafsade vi ihop fisk och övriga attiraljer och just som isflaket brakade mot den andra iskanten hoppade vi över och på skakiga ben tog vi oss iland. Vi kom undan med blotta förskräckelsen - det kunde ha slutat illa!
En dag med pimpelfiske efter strömming utanför Oxelösund är fortfarande en angenäm upplevelse.
