Ljudvågorna som uppstår när en orkester spelar t.ex. Andante ur Mozarts konsert för Flöjt och harpa är underbara. Små vågor på en strand en varm sommar eller semesterdag är inte heller helt fel. Osynliga vågor som kan uppstå mellan en scen och publik känns som glädje i knopp och kropp. Men det finns också vågor som kan vara skrämmande. När åskan går och en blixt har framkallat åskmullret är det för många skrämmande ljudvågor som uppstår. När hela havet stormar och är vitt av skum och vågtopparna flyger genom luften då är det inte trevligt att vara mitt i det. Ni börjar kanske ana varför det som jag valde ur Raspens förråd är en sjömanskostym. Jag gjorde min militärtjänst i flottan. Jag skulle föreställa att vara radarmatros och tillsammans med andra blev jag kommenderad till utbildning på radarskolfartyget Prins Carl. Prins Carl hade tidigare varit lasarettsfartyg och hade kvar en del utrustning från den här tiden, sängar i tre våningar. En av de sista gångerna vi var ute med Prins Carl bröt det ut en fruktansvärd storm. Enligt uppgifter ombord skall det ha blåst mer än 30 sekundmeter i byarna. Till middag hade det serverats ärtsoppa. Sjösjukan bredde ut sig och drabbade hög som låg. Hinkar bars fram, grönbleka sjömän gick ut på däck och kom tillbaka ännu blekare. Plötsligt kom fartygschefen in med uniformen nerspydd med ärtsoppa. Det som sades då skall icke återges i skrift. Vi kom lyckligt i land en fredagmorgon men nu var det landet som gungade.
Historien om sjömanskostymen är tragisk. När kostymen skänktes till museet följde det med en etikett där följande stod; ”Lilla Knuts kläder när han var ute sista gången 11 maj 1888”. Kostymen består av jacka och två korta knäbyxor. Vad hände Knut?
