I våra dagar fordras det bara en välfylld plånbok eller ett fulladdat kontokort för att få fram allt som anses behövas för att fira Jul. Allt kan köpas mer eller mindre färdiglagat och fabrikstillverkat. Till julstädningen kan man få hjälp av Rut och Fixarmalte kan klä granen och byta gardinerna till juldito. Det enda man bör göra själv är att ombesörja julbadet i privat enrum eller om sådant finnes i ett kommunalt badhus.
Men det var en gång så här för många i det här landet: På morgonen 9 december togs den torra lutfisken fram, sågades i bitar och lades ner i vatten. Efter fem-sex dagar med ständiga vattenbyten hamnade fiskbitarna i en lutblandning. Efter ett par dagar med lutbyten hamnade fisken i vanligt vatten igen. Efter tolv till fjorton dagar var fisken i sådant skick att den gick att tillreda och äta. Till fisken skall det serveras potatis och senapssås gjord på kulmalen senap. I början av december miste julgrisen livet. Nasse blev nu uppdelad i skinkor, kotletter, revbenspjäll, korvar och syltor. När grisen var avklarad var det dags för julstädning och senare blev det julbad för familjen. De vuxna var troligtvis alldeles uttröttade när julen kom. När det var dags för julskyltning var alla affärsfönster täckta med papper som togs bort fram på söndagseftermiddagen. Alla affärer var stängda. Det enda som gick att handla var varm korv och så kunde man köpa varm svartvinbärssaft av Röda Korset eller Lottorna. En söndagseftermiddag skulle det göras Julgranskarameller, korgar att hänga i granen och annat pilleri med papper, sax och klister. Julgranen kläddes på julaftons förmiddag.
Nu var det bara att vänta på den där skäggiga figuren. Ganska tidigt i säng, för klockan sex på juldagsmorgon var det dags för julotta.
Julgranskaramellen på bilden finns på Raspen i samlingen Brandels Jullåda. I denna låda finns allt som behövs för att pryda både gran och hem.
