Jag är en periodare har min fru sagt. Jag har nämligen mina verksamhetsperioder. För många år sedan var jag inne i en snickarglädjesverandaperiod. Jag for energiskt runt och fotograferade verandor som var försedda med en myckenhet av snickarglädje. Själv byggde jag sedan fyra verandor på mina hus med mönster från den veranda som ursprungligen fanns på det hus jag nu bebor.
En vagnsperiod hade jag också. Min granne hade inköpt många hästvagnar av olika sorter på auktioner. Jag fick förtroendet att rusta en av dem - en jaktgigg. Den var svart med röda ränder på skaklar och hjul och jag jobbade flitigt för att få den fin. Den blev också försedd med nya sittdynor. När jag var färdig återlämnade jag vagnen till min käre granne med en förfrågan om jag kanske skulle kunna få köpa någon av hans fina hästvagnar. Han tvekade väldeliga men efter en tid så skänkte han mig en av sina vagnar – en nämndemansdroska. Den har jag fortfarande i min ägo och den har faktiskt kommit till nytta.
För många år sedan hade hag en elorgelperiod. Eftersom jag som ung nödtorftigt lärde mig spela piano efter noter så kunde jag även spela orgel. Jag skaffade mig en liten bordsmodell först och den spelade jag på både nätter och dar. Men den blev mig för otillräcklig så jag inhandlade en elorgel av golvmodell med två manualer, rytmutrustning samt fotpedaler för bastonerna. Jag hade kungligt roligt och jag provade även på att spela på kyrkorgeln bland annat i min hemsocken. Men den perioden tog slut och nu står min elorgel i sovrummet och samlar damm. Det är bara barnbarnen som tycker det är kul att spela på den.
Min senaste period pågår fortfarande. Den skulle kunna kallas för jordkällarperioden. Det har i alla tider funnits en jordkällare nära där jag bor. Den är byggd på 1870-talet tror jag och hörde till den skola som låg strax intill. I d
en där källaren förvarade far min potatis bland annat. Under flera tiotals år har jag gått och tittat på den där jordkällaren och funderat på att göra något åt källartaket för det har under hand blivit helt förfallet men inuti är den väldigt fin. Nu är det så att källaren ligger på mark som tillhör min granne som är godsägare. Det har känts som ett helgerån att inte rusta denna kulturskatt. Så jag dristade mig till att fråga om det fanns möjlighet att få materialet till ett nytt källartak om jag gjorde jobbet. Godsägaren hade vänligheten att bifalla min önskan och nu har källaren fått ett nytt tak. Det är bara vindskivorna och vattenbräderna som saknas och så skall det fixas en ny ytterdörr med karm också.
Det jag valde som illustration till min blogg är ett foto på en jordkällare från Sjöåsen i Bärbo socken. Fotot är taget av Lennart Jarnhammar.
