Bättre en fågel i handen än tio i skogen är ett talesätt. Fågeln vill nog inte sitta en längre stund i handen och då är det bra att ha en bur att sätta den i. Den här buren har tillhört Martin Nilsson i Nyköping. Det finns ingen uppgift om vilken fågel som bott i buren. Kanske en kanariefågel – en omtyckt burfågel.
Kanariefågeln (Serinus canaria forma domestica) härstammar från kanariesiskan (Serinus canaria) på Kanarieöarna. Spanjorerna erövrade öarna 1496 och då tog de med sig fågeln till Europa. De startade ett avelsprogram och för att behålla monopolet så sålde man bara hanar. Fågelns vackra sång gjorde att den blev mycket populär och blev symbol för lyx hos adelsdamer och det rika borgerskapet.
Omkring 1550 lyckades italienarna få tag på kanariefågelhonor och bröt med detta spanjorernas monopol. Modet med kanariefåglar spred sig över Europa och runt år 1600 anställde Drottning Elisabeth I tjänstemän för att sköta och avla hennes fåglar.
I Tyrolen använde gruvarbetarna kanariefåglarna som ”larm”. När syrehalten i gruvan sjönk till för låg nivå blev fåglarna oroliga och arbetarna måste avbryta arbetet för att undvika kvävning. Ända till 1986 fanns det 2000 kanariefåglar ”anställda” i kolgruveindustrin i England. Det var fåglarnas känslighet för kolmonoxid och metan som utnyttjades.
Kanariefåglarna finns i flera färgvarianter. ”Kanariegula” är vanligast men det finns också vita, röda bruna och ljusbruna. Aveln har också lett till fåglar med tofs eller fjäderfrisyrer. Det är ändå sången som gör fåglarna omtyckta som burfåglar.
↧
Tema Djur: "Skönsång"
↧