Från mitt redaktionsfönster på Läkartidningen kunde jag under åtta år (1998-96) nästan dagligen se Sigvard Bernadotte med tredje hustrun Marianne gå ut och in i det funkishus på Östermalmsgatan i Stockholm där de bodde högst upp. Han var då över 80 år (född 1907) och det var märkligt att på avstånd begrunda att denne något åldrade gentleman mot många odds var en av landets mest kända formgivare.
Som son till ”gamle kungen” (Gustav VI Adolf) blev Sigvard 1926 den förste i släkten Bernadotte som tog studenten och tre år senare akademisk examen. Via studier vid Konstfack under Olle Hjortzberg utvecklade han en stram och koncentrerad formgivning, som praktiskt taget varje svensk kommit i kontakt med. Konservöppnaren Röda Klara, plastskålserien Margrethe och flaskan till Explorer Vodka för att nämna några kända skapelser. Eller mer exklusiva silverföremål hos Georg Jensen.
Servisen på bilden, ”Taffel” i brungul plast för friluftsliv, kom under tidigt 1960-tal. En fyrkantig hink med lock och bärrem samt inuti fyra tallrikar, bägare och matburkar plus två termosar (saknas här). Onekligen en fin, funktionell form. Sigvard Bernadottes tanke var väl att matrasten för bilburna familjer på söndagsutflykt skulle underlättas. Inga lösa porslinstallrikar och kantstötta koppar behövde stuvas in i svampkorgen. Jag har faktiskt själv varit ägare till en Taffelhink med innehåll, och kan intyga att den fungerar utmärkt.
Men även den finaste formgivning blir på något sätt gammeldags eller ”ute”. Papperstallrikar och engångsbestick i plast har tagit över. Nyttjarna av dessa lämnar tydliga spår efter sig. Det gjorde inte Taffel-familjer.
