I medelsvenssons fotoalbum finns massor av bilder från semestrar, födelsedagar, släktträffar, barnkalas och andra sociala begivenheter som ägt rum på så kallad ledig tid. Däremot är det i regel mycket tunnsått med bilder från de arbetsplatser där den vuxna befolkningen tillbringar en stor del av dygnets timmar. Möjligen knäpps några bilder från firmafesten eller när någon anställd går i pension.
Så har det varit sedan kameran blev tillgänglig för alla. Fram till början av 1950-talet var hopfällbara bälgkameror (också kallade plåtkameror) vanliga. Den lilla sökaren bidrog till att mången svartvit bild från badstränder eller skidspår blev mindre lyckad. Formatet på negativen var 6x6 eller 6x9 cm och filmrullen lämnades in till någon fotohandlare för framkallning och kopiering. Våra föräldrars gamla album är fulla med sådana tidsdokument, ibland lätt gulnade eftersom fotohandlaren kanske hade litet för bråttom med fixeringsbadet.
Efter bälgkameran kom småbildskameran, till gagn för den tekniska kvalitén. Men alltjämt hängde mycket på fotografens noggrannhet och skicklighet vid val av motiv, bländare och avståndsinställning. Nu har den som bekant konkurrerats ut av den självgående digitalkameran, till och med i mobiltelefonen. Det knäpps som aldrig förr. Men den som om hundra år studerar resultaten kommer nog alltjämt tro att svenska folket i huvudsak ägnade sig åt att ha ledigt. Kanske är det så, för kameran sägs ju inte kunna ljuga...
↧
Ledigt: Då tar vi fram kameran
↧