År 1961 till 1962 lästa jag zoologi vid Stockholms högskola. Stockholms universitet hette så på den tiden. Det var en jobbig tid men roligt också och bland kamraterna var det verkligen ”glatt humör”. Vår Herre har ju skapat en sådan oerhörd massa olika typer av djur så artlistorna som vi skulle lära in utantill blev en plåga. Men med nit och flit gick det bra på slutet.
Naturligtvis skulle vi ha ett spex också. Hur vi hann med det begriper jag inte så här efteråt. Det blev en föreställning med 21 nummer varav en hel del kupletter och jag skrev en del. Ett nummer har fastnat i mitt minne. Numret hette ”Nöden är uppfinningarnas moder – vem är fadern” och jag skulle agera i detta nummer som skulle visa hur man enkelt kan preparera en djurkropp till ett skelett. Rekvisitan bestod av ett levande marsvin, ett skelett av ett marsvin monterat på en träskiva och två mindre resväskor. I nåder fick vi låna marsvinsskelettet av konservatorn på ”Zootis”, som institutionen kallades, om vi lovade att vara rädda om det. Det levande marsvinet lånade jag av min lillasyster och så köpte jag ett par likadana resväskor som såg ut ungefär som den på bilden ovan. I den ena väskan stoppade jag marsvinet och i den andra skelettet. På scenen fanns ett bord med en stor duk på. Under duken placerades väskorna och diverse utrustning för specialeffekter.
Jag lyfte upp den ena väskan och visade marsvinet för publiken. Så ställde jag ner väskan under bordet och startade specialeffekterna. Jag kröp omkring på golvet kring bordet där det pep och pyste och rök. När det lugnat ner sig lyfte jag upp den andra väskan och visade upp marsvinsskelettet. Men då hände en olycka. Jag råkade tappa skelettet i golvet varvid det trasades sönder i flera mindre bitar.
Det var inte så trevligt att efteråt berätta för konservatorn att skelettet var fördärvat. Men skicklig som han var så lyckades han laga det och det glada humöret var återställt.
↧
Glatt humör - Studentspex
↧