Stina Wilhelmina Hällström var en av pigorna i Hyltinge i Sörmland. Under mitten av 1800-talet fick hon fem barn, Per Gustaf, Christina Charlotta, Carl August, Clara Sophia och Claes Herman, alla o ä, oäkta. Ja, de var förstås av kött och blod som ungar brukar vara men de var födda utom äktenskapet, något som man kunde få lida för långt upp i åren. Berodde deras tillblivelse på föräktenskapliga förbindelser var skadan inte så stor, ett senare giftemålet med barnens far suddade bort skammen.
Många oäktingar blev aldrig vuxna, om de ens föddes. Havande flickor försökte göra abort på egen hand eller med hjälp av kloka gummor. Andra födde i lönn och dödade barnen, med resultat att dessa hämnades på sina olyckliga mödrar genom att som mylingar eller utbölingar gå igen.
Hur gick det då för Stina och hennes oäkta ungar? Själv inhystes hon på fattighuset, men barnens öden är mer okända. Kom de till fosterhem? Tvingades de till alltför tuffa sysslor, utsattes de för övergrepp och förakt eller fick de en bra uppväxt trots allt? Frågorna är många. En av dem, Christina Charlotta, blev i alla fall en ärbar mor till tio barn, bland annat till min mormor.
Dockan Pia på bilden är betydligt yngre än de släktingar som jag har nämnt. Hon ligger i en kartong i museets 50-tals samling Eskilstunahemmet . Under 20-talet blev hon älskad med försiktighet, senare tiders barn gav henne mer hårdhänta ömhetsbetygelser. Men äkta är hon, kroppen är av tyg och huvudet av papp.
↧
Förkortningar - oä
↧