Inne i museets stora förråd såg jag en cittra som genast väckte många minnen och känslor! Den vackar cittran har lämnats in av Dan Samuelsson som levde i Nyköping och som på sin fritid var en aktiv fotograf. Cittran är ett stränginstrument som förr tillverkades i Finspång. Det påstås att man där ska ha tillverkat 50.000 instrument innan fabriken lades ner. Nu tillverkas cittran hos Hans Perssons Musikinstrument i Mariestad.
När man spelar på cittrans så försätter man strängarna i vibration. Det tidigaste instrumenten som tillhör cittrafamiljen anses vara det Kinesiska stränginstrumentet Guqin, det äldsta exemplaret hittades i en grav och är daterat till 433 f. Kristus.
Mitt minne gick direkt till min egen barndom. Alla de gånger familjen var samlad hos min mormor på Söders höjder i Stockholm. Sång och musik var alltid i centrum. Morfar spelade munspel, moster spelade dragspel och faster Anna hade sin cittra att spela på. Cittran var så vacker och ljudet riktigt vibrerade! Repotoaren var både bred och djup. Alla sjöng och utan överdrift så kunde de vuxna varenda text!
Idag har mycket av vår Svenska vistradition hamnat i skymundan! Min mamma lämnade jordelivet förra året och ännu går vi igenom alla brev och kort hon lämnade till oss. Tanken slår mig: Var det roligare förr??? Alla brev som är så välskrivna med vackra bokstäver, inte en bläckfläck finns-som inte ska vara där! Alla fotografier från fester där man lätt ser att musik, teater och maskerader står i centrum när man träffas! Man verkligen njuter av att träffas och koppla av, skratta och ha en trevlig stund med familj och vänner - en stor kontrast till deras hårda vardagsliv på bondgårdar och fabriker.
Tanken går förstås även till dagens unga, vet de vad en cittra är?? Finns det några unga som idag kan hantera en cittra?? Ett instrument som är så totalt olikt dagens IT-värld. OK, allt var inte bättre förr. Men upplever dagens människor i IT-världen samma gemenskap och glädje med gemensam musik och sång som förr?
Jag har iallfall fått mig en tankeställare och känner mitt ansvar att dela med mig av min upplevelser till mina barn och barnbarn och föra vårt Svenska visarv vidare! Just det lustfyllda i att umgås och uppleva glädjen som vår vistradition har gett tidigare generationer vill jag ge min familj! Så nu är det dags att leta reda på cittran och damma av dragspelet och skapa lite mer gemenskap och upplevelser ihop!
/Britt-Mari Waijnstad