Statyn, bara 40 cm lång, står längst bort på en hylla i museets föremålsarkiv. Den flyttade in 1957, som en gåva från Iris och Gustaf Edlund från Nyköping. Materialet är brons. Vem som tillverkat gjutformen och fått den flytande legeringen att glida ner i den är helt okänt, liksom när det skedde.
Här syns två skogsvarelser från grekisk och romersk mytologi, den manliga faunen och den kvinnliga nymfen. Kanske hon är en dryad, ett väsen som hör samman med ett bestämt träd och som dör då detta tappar sin kraft. Makterna straffar den som har orsakat tragedin eller förstört växterna omkring.
Vårt nordiska skogsrå är inte lika känsligt för miljöingrepp. Det bryr sig mer om mannen med yxan än om granen som glider bakom honom, den som snart ska tyna bort i en julgransfot.
Antikens fauner och nymfer har fått symbolisera fruktbarheten. Ett bevis är familjen som här leker på och vid ett träd, inte sant? Fast i mitt huvud förvandlas stammen till en gungbräda… figurerna är så moderna, inte alls äkta. En riktig faun ska ju ha getens svans, ben och klövar och dryaden likna ett träd med kvistar i håret. Här har nymfen till och med svårt att hålla sig kvar! Hon själv, folktron och myterna, är på glid ur vårt medvetande.
↧
På glid – skogens väsen försvinner
↧