Den här bilden från 1916 visar en T-Ford som gick som taxibil i Vingåker. Den uniformerade föraren har vid sin sida en myndighetsperson som kanske kan vara landsfiskal. I baksätet två välklädda herrar. Kanske medhjälpare till den myndige, vad vet jag? Någon presentation av personerna i bilen finns tyvärr inte i bilddokumentationen.
Först några fakta om Ford Model T (grundat på Wikipedia-artikel): Bilen tillverkades 1908 -1927 i Detroit, Michigan, USA i drygt 15 milj exemplar och var den bilmodell som ”satte världen på hjul”. Från 1914 infördes tillverkning enligt löpandebandprincipen. Den hade en 4-takts bensinmotor av sidventiltyp och utvecklade en effekt på 20 hk, drack ca 0,8 l/mil och hade en toppfart på ungefär 70 km/tim. Förutom bensin kunde den även köras på alternativa bränslen typ fotogen, etanol m.m.
Bilmodellen hade en rad egenheter som ibland sinkade framfarten. Enligt wikipedia: ”Att den var tvungen att backas upp för branta backar stämmer också. Det berodde på att den i likhet med en del andra av den tidens bilar saknade bränslepump. När man kom till ett motlut och det inte fanns tillräckligt med bränsle i tanken rann detta helt enkelt inte fram till förgasaren. Det var först i samband med införandet av 1926 års modell som man flyttade bensintanken till en högre position.”
Det finns mycket att anföra om T-Forden, som endast överträffas av Volkswagen Typ 1 som den mest tillverkade bilen i världshistorien. Jag väljer dock att fokusera en detalj på T-Forden från Vingåker – registreringsskylten D 81.
Bilregistrering med länsbokstäver och nummer infördes 1916 – det år då bilden togs! Södermanlands län tilldelades bokstaven D. Länsbokstäverna fick stort genomslag och användes även inom statistiken och skatteadministrationen m m. Det var länsstyrelserna som administrerade bilregistren. Systemet fanns kvar till 1973 då ett centralt register infördes med tre bokstäver och tre siffror på bilskyltarna.
Den dåtida strikt hierarkiska strukturen vid Länsstyrelsen bjöd att landshövdingebilen skulle ha reg nr D 1. Hans ställföreträdare – landssekreteraren – fick följaktligen D 2 och näste man – landskamreren – fick D 3 på sina privatbilar. Därefter var det kamp om alla lediga singelnummer. Som anställd vid Länsstyrelsen noterade jag att en del höjdare var besvikna när denna statusmarkör förpassades till historien.
När personliga skyltar infördes 1988 fick statussprattlandet en nystart. Landshövding Marjasin i Örebro var snabbast och visade stolt upp sin tjänstebil med reg nr T 1. Några år senare var frågan aktuell även vid vår länsstyrelse. Men si det gick inte för sig. D 1 satt redan på en raggarbil i Mjölbytrakten!
/Lars-Eric Antonsson
↧
Josefines val -Tankar kring en T-Ford med reg nr D 81
↧