Ett nytt år har börjat, 2012. Snart börjar även en ny skoltermin - det är skoldags! Skoldags är även något som får seniorbloggarna att minnas både hyss, biologilektioner och lek under rasten.
Årets första inlägg kommer här!
Jag gick i ett helt nybyggt gymnasium i mitten på 1950-talet. Mörby läroverk låg strax norr om Stockholm och stod färdigt 1954. Jag tillhörde den första kullen där och gick den biologiska linjen. Eftersom jag hade en hönsfarmare till far tänkte jag imponera på omgivningen med att kläcka kycklingar i biologisalen. Ett värmeskåp ställdes in på 38 grader C och försågs med hållare för äggen. Ett fat med vatten ställdes också in för att hålla luftfuktigheten. Sedan var det bara att lägga in de befruktade äggen och sedan vänta de tre veckor som ruvningen skulle ta.
Under väntetiden tillverkade jag en kycklingbur med värmelampa för att hålla kycklingarna varma. Den var ju inte så fin som den på bilden ovan. Den har enligt museets dokumentation använts av Martin Nilsson, Nyköping, och skänkts av Alla Helgona församling. Min fågelbur var av träribbor och klädd med kycklingnät. Vattenskål och en ho för kycklingfoder ställdes in. Allt var klappat och klart för den efterlängtade kläckningen.
Men det blev inga kycklingar. Inte ett enda ägg kläcktes! Troligen var temperaturstyrningen för dålig eller också vände jag äggen för sällan. Nu var goda råd dyra. Det hade ju varit en nesa att behöva erkänna att äggkläckningsförsöket misslyckats. Jag tog reda på att det fanns daggamla kycklingar av rätt sort att köpa vid ett hönseri i Täby. Dit for jag med min kompis på min Vespa-scooter en tidig morgon och köpte ett lämpligt antal kycklingar. Vi smugglade in kycklingkartongen i biologisalen, plockade ut de okläckta äggen och stoppade in de gulliga kycklingarna. Vi knäckte några av äggen och lade skalen i en skål bredvid.
Det blev stor uppståndelse i skolan när kycklingarna förevisades. Många elever och lärare kom och ville titta. Kycklingarna växte och frodades – många var det som ville hjälpa till med utfodringen. Så småningom uppstod ju frågan: Vad gör vi nu med de fina kycklingarna? Frågan löstes genom klassråd: Vi äter upp dem! Så en dag kom det på min lott att avliva dem. Det var inte trevligt men jag kände trycket. Och far min var snäll och hjälpte till. Kycklingarna anrättades av mamman till min klasskamrat och hela klassen fick njuta en mycket god och trevlig måltid.
Huruvida mitt bedrägliga beteende blev känt i skolan vet jag inte. Men jag har inget minne av några elaka kommentarer.
↧
Skoldags - Tips till biologilektionen
↧