Jultomten är en figur som enligt traditionen även har lekamliga behov.
Efter väl förrättat värv ska jultomten belönas med gröt. Det ska vara sötgröt vilket innebär risgrynsgröt med mycket socker och en klick smör. Inom olika kulturformer inkl media skildras också jultomtens dryckesvanor. Här beskrivs ofta hur jultomten dricker alkohol före, under och efter sin tjänsteutövning. Verkligen inte lämpligt med tanke på alla barn som tomten förväntas lyckliggöra. Naturligtvis kan berusningen även leda till vissa svårigheter att utföra uppdragen som julklappsutdelare. Nu får vi hoppas att supandet är säsongsrelaterat. Annars är det många tomtar som har ett tydligt riskbruk av alkohol.
När Viktor Rydberg i april1881 publicerade dikten ”Tomten” med illustrationer av Jenny Nyström var det äldre tiders ”skuggbonde” som var förebild. Ett gråhårigt väsen som vakade över gård, människor och djur och med bostad på höskullen. Någon gröt- eller brännvinsbelöning nämns inte i den dikt vars text och illustrationer är en svensk klassiker.
Med tanke på jultomtens intensiva säsongsarbete behöver han en lång viloperiod innan det blir dags att starta förberedelserna inför nästa jul. Jag tänkte då att en vacker kudde med röd bård skulle bli en lämplig belöning att luta huvudet mot. I förrådet gjorde jag fyndet som kommer från oscarianska rummet i Gamla Residenset. Motivet är en flicka som sitter på en stol framför ett bord. Kudden är handbroderad i korssöm. Materialet är ylle och silke.
Dessvärre är kudden inte i bästa skick. ”Blekt. Flera ulltrådar helt bortnötta. Påsytt rött linne på baksidan, en stor reva som är lagad med rött kläde och textillim” – så beskrivs tillståndet.
Mot denna bakgrund tänker jag uppvakta jultomten med en sprillans ny dunkudde.
Så får han nöja sig med att ligga och beundra den gamla kudden, avge nykterhetslöften och sväva ut i egostärkande tankar och drömmar kring framtida stordåd.
/Lars-Eric Antonsson