En Telefunken-radio från tidigt 1950-tal väcker en rad minnen från en svunnen tid ett antal år före televisionens genombrott. Den radio som jag lyssnade mest på som barn var en Philips från sent 1940-tal. AB Radiotjänst (från 1957 Sveriges Radio) hette det företag som försåg det svenska folket med s k allmännytta - nyheter, kristendom, lärda föredrag, underhållning och grammofonmusik, säkert också en del annat som jag har glömt.
Radions programutbud var synnerligen begränsat – det fanns fram till 1955 endast en kanal som sände på deltid. Till skillnad från dagens mångfald och dygnetruntradio hade man vissa tider med sändningsuppehåll och slutade sända ganska tidigt på kvällarna.
I minnesbanken finns alla de mornar då nyheter från TT var ett närmast obligatoriskt inslag innan det var dags att gå till skolbussen. Ett annat program som min mor flitigt lyssnade på var Morgonandakten. Nog lyssnade även jag förstrött på de tänkvärdheter, som skulle vara vägledande för dagen. Men det var nyheterna jag tidigt var genuint intresserad av. För att inte tala om direktsänd sport. Sven Jerrings rapporter från Vasaloppet var ett årligt evenemang som krävde tidig söndagsuppstigning. Och Lennart Hylands mångordiga referat stimulerade till egen fantasifull bildsättning. Då ljudkvaliteten inte var den bästa fick jag ibland sitta med örat mot högtalaren.
De radiovanor som grundlades under tidigt 1950-tal har följt mig under alla år. På mornarna är det främst ekosändningarna i P1 som jag lyssnar på. Nutidens morgonandakt sänds 05.45 och ingår inte i mina morgonvanor. Ibland tar jag del av ”Tankar för dagen” som har ett tänkvärt innehåll långt ifrån den dogmatism som dominerade barndomens morgonandakter och radiohögmässor. En stor fördel i sammanhanget är den flexibilitet som webb-radion medfört. Nu kan du välja att efter eget val lyssna på tidiga morgonprogram i efterhand. Det kallar jag utveckling!
/Lars-Erik Lettesjö
↧
Morgon - före televisionens genombrott
↧