Mina föräldrar plockade slånbär och gjorde vin. I halsen på en brun damejeanne, en stor jäsflaska av glas, satt jäsröret som en vindlande krumelur likt den på bilden. Fyllt med vatten blev det till ett lås som hindrade luft från att komma in i processen. Och kolsyran som bildades försvann med ett kluckande ljud. Detta lät så tryggt att det blivit ett barndomsminne.
Också en person kan kallas krumelur, i betydelsen udda och lite egen. Kanske bibelns Noak var en sådan. Han planterade mycket vin på marken och köpte sig buteljer – i alla fall enligt Carl Michael Bellman och Fredmans sång nr 35. Vad han gjorde där emellan får vi inte veta, men naturligtvis måste han bereda sitt dryckjom så att det blev gott.
Gubben Noak behövde inte konsultera ”Vinboken – handbok i hemberedning av vin”, som min far och mor gjorde. Boken trycktes i massor av upplagor och fanns i många hem under 1930-40-50-talen. Författaren civilingenjören Harry Edelman i Göteborg var en slags guru. Hans recept kunde, enligt en annons från 1935, ge bra vin för 30 öre buteljen. 40 år senare i trettiosjätte utgåvan var kostnaden 75. Var Harry en konstig prick? Möjligtvis för nykterister.
↧
Krumelur - för eget vin
↧
