Vid tvåhjulig färd i mörker är vi alla lagligen ålagda att ha velocipeden utrustad med ett väl fungerande lyse. Till och med i Nyköping har jag åsett hur polismakten genomfört bötesrazzior mot dem som syndar mot detta till synes självklara. Lyset fyller ju dels funktionen att cyklisten urskiljer sin färdväg bättre, dels syns tydligt för trafikanter som sitter i rullande plåtskal eller fotvandrar helt oskyddade.
Riktigt gamla cyklar lär ha varit utrustade med karbidlampor av ungefär samma konstruktion som belysningen i 1940-talets militärtält. Dagens formgivna fartvidunder har smarta och effektiva strålkastare där kraften kommer från batterier.
Under mellanperioden har några generationer svenskar trampat mödosamt och tungt för att få upp farten på cykellysets motsträviga dynamo och därmed ljusstyrkan i strålkastaren. Emellanåt kunde det bli tvärstopp när dynamon lossnade och åkte in i framhjulets ekrar.
När kärnkraftsmotståndet var som starkast under Torbjörn Fälldins glansdagar kunde man läsa följande vers i Blandaren (tror jag):
Ta din cykel och trampa
Så får du ork och ljus i din lampa.
↧
Ljuset - Mänskligt producerad el
↧