I slutet av det här skall jag berätta om en tilltänkt affär som aldrig blev av, men först skall det bli lite om barnslig förvillelse. När jag var barn trodde jag att alla specerihandlare hette Johansson. Nu skall ni få läsa varför.
Längst ner på Storgatan i Ängelholm hade Th. Johansson affär. Lite längre upp fanns Arne Johansson sedan kom Nancy, Sigfrid, Gustaf och sist Erik R Johansson. Alla affärer låg längs Storgatan, det var inte så konstigt tycker jag att jag trodde att alla handlare hette Johansson. När min farmor skickade mig för att köpa kaffe i Hallenborgs affär protesterade jag. Sålde man kaffe hette man inte Hallenborg då hette man Johansson. Efter en del diskuterande kom vi överens om att efternamnet på handlare inte måste vara Johansson. Alla trädgårdsmästare hette inte Toft det fanns ju Lundberg, Olsson och Krok.
Affären som aldrig blev av beror på skyltdockan som illustrerar ordet affär. Sture som är en docka här på Raspen som använts för hjärt- och lungräddning på sjuksköterske skolan försökte få ihop något med Lisa. Det blev inget av dessa försök. Lisa är tillverkad i Hongkong och hon pratar nästan bara pidginengelska. Stures lasarettslatin imponerade inte på Lisa. På stapplande svenska sa hon att hon inte var det minsta imponerad av Sture, hon hade ju tillbragt flera år i herrarnas omklädningsrum på Fermenta i Strängnäs. Som hon sa till Sture vid hans sista försök att en herre som behövde hjälp med att både andas och att få hjärtat att slå var inte det hon längtade efter. Kanske drömmer hon ännu om Refat.
↧
Affärer - Heter alla Johansson?
↧