När festliga tillfällen i familjelivet ska firas tar den svenske villa- eller sommarstugeägaren fram sin blågula flagga och hissar den i topp på den vita stången. Samma procedur gäller, åtminstone för den traditionsbundne, vid de 17 allmänna flaggdagar almanackan pekar ut – alltifrån nyårsdagen via kungens födelsedag och Nobeldagen till juldagen. Varför vi den 6 november på detta sätt ska ihågkomma vad som hände i dimman vid Lützen är och förblir dock en gåta.
Redan som scout fick jag lära mig att proportionerna på den svenska flaggan är 10 (höjden) till 16 (bredden) och att fälten ska ha proportionerna 4:2:4 respektive 5:2:9. Detta hör möjligen till avdelningen värdelöst vetande, som följt med genom livet.
Flagghissandet är en konst i sig. Vid vissa publika festevenemang vill man briljera genom att göra ett litet paket av flaggan, som löses ut med ett ryck när den når toppen. En fortfarande god vän till mig råkade emellertid vid Regementets dag ut för fadäsen att paketet inte alls ville lösa ut sig. Så det blev att hala ned det igen, alltmedan musikkåren spelade Carolus Rex. Då var livet inte någon fest.
↧
Livet är en fest - Flaggan i topp
↧