Tvättmaskinen är min mest älskade hjälpreda. Så mycket arbete man slipper! Att göra några knapptryck för rätt temperatur, vattenmängd och centrifugeringsvarv – vad är det mot forna tiders byk. Då krävdes starka armar och händer, stötredskap, tvättbrädor och klappbassänger.
Först tvättades lakan, örngott, dukar och handukar som tålde kokhett lutbad i olika omgångar. Så användes vattnet igen, till textilier i mörkare färg. Slutligen skurades blåställ och mattor.
Idag finns det effektiva maskiner och bra medel som gör tvätten skinande vit och ren utan handkraft. Lutpulvret, förvarat i en liten plåtburk som här, är sällsynt i dagens tvättstugor.
När jag var liten på 40- och 50-talet bar mamma och pappa in vatten från en brunn utomhus och det var många fulla hinkar som behövdes när pannmuren och sköljkaret skulle fyllas upp.
Något lutpulver minns jag inte, däremot lyckan då man i angränsande tätort öppnade en s k självtvätt. Det var 60-tal. Jag hade tagit körkort och skaffat bil, så mamma och jag kunde fylla smutstvätt i bagageutrymmet och fara iväg. Väl framme stoppade vi vitt i en maskin och kulört i en annan. Sedan kunde vi se hur familjens lakan och skjortor snurrade runt innanför glasen – medan vi drack kaffe!
↧
Ute - Det hårda jobbet med tvätten
↧