I Raspens samlingar från Eskilstunahemmet finns självfallet en märkessköld av sammet och trä, fylld med diverse emblem i allehanda metaller och färger. Sådana var vanliga bland pojkar och yngre män under decennierna i mitten av 1900-talet.
Men visst ligger det något motsägelsefullt i att förvärvade eller tilldelade märken förvaras på detta undanhållna sätt. (Jag har svårt att tänka mig att en Rotary- eller Odd Fellowmedlem sätter upp sina märken på en sköld!).
Det hörs ju redan på ordet att märken ska bäras och märkas för omgivningen. De kan signalera att innehavaren presterat något, kanske simmat 200 meter (simborgarmärket) eller skidat uppför Åreskutan (toppmärke). De kan också tala om att här kommer någon som är medlem i ett visst politiskt parti eller är anställd på Volvo BM. Andra märken berättar att vederbörande deltog i 1951 års scoutjamboree i Österrike eller marscherade i ledet vid 1 maj-demonstrationen 1975. Fint är förstås att äga ett guldförgyllt märke som hedersmedlem i Rydbo IF eller någon pensionärsförening. För snart sagt varje prestation, tillfälle eller begivenhet står Sporrongs och andra företag beredda att prägla en ett metallmärke.
Problemet var förstås att många av oss skulle ha sett ut som julgranar eller pensionerade ryska generaler om vi tagit på oss alla våra märken på en gång. Så det fick bli en sköld, uppsatt på väggen i pojkrummet. Min egen sköld är sedan länge försvunnen, men i en undangömd plastpåse ligger alltjämt bland annat en förgylld nål från Folket i Bilds frimärksklubb, bronsmärket från KFUM:s landsinsamling 1945, minnesnålen från Svenska skidspelen i Falun 1956 och simhopparmärket i järn (dykning från 3 meterssvikten 1948).
Varför jag sparat dem vet jag faktiskt inte. Men nu kom de ju till användning.
↧
Märkt: "Uppsatta utan att märkas"
↧