Veckans tema, det sista inför Seniorbloggens sommaruppehåll, handlar om dygder. Seniorbloggen besökte i mitten av maj Tovastugan i Nyköping. Tovastugan är ett av Sveriges äldsta bevarade bostadshus i timmer från 1600-talet med unika målningar på väggar och i tak. Huset stod ursprungligen i Ripsa socken i centrala Sörmland, men flyttades 1951 till Nyköping.
Målningarna i Tovastugan är utförda av bygdemålare Nils som använde träsnitt som förlagor till sina bilder. År 1641 målade han den stora timmersalen i stugan. Han dekorerade med blommor och geometriserade ornament samt med elva bilder som symboliserade lika många dygder. Seniorbloggens sju bloggare skriver denna vecka om varsin av dessa dygder. Trevlig läsning!
Tålamod betraktas av många som en moraliskt eftertraktansvärd egenskap. Tålamod är förmågan att kunna utstå väntan, förseningar eller svårigheter med bibehållet lugn. En tålmodig person kan hantera yttre stress utan att hemfalla åt okontrollerade känslosvall. Inom vissa religioner framställs tålamod som en dygd; det nämns både i Bibeln och i Koranen.
Tålamod är inget som karakteriserar vår tid. Snarast är det väl motsatsen som gäller. Otåligheten regerar i vårt samhälle. Undantaget är nog segling. Jag är ingen seglare. Troligen har jag för lite tålamod. För många år sedan blev jag varnad för segling då jag med min fru var bjuden på en seglats i Gryts skärgård av goda vänner.
Till en början var det ganska god vind men efterhand så mojnade vinden. Vännerna var ”riktiga seglare” så att sätta på motorn var det inte tal om. I snigelfart drev vi fram och för att ha något att göra spelade vi kort. Sent omsider nådde vi hamn och då var jag som sagt varnad.
På tal om snigelfart så kom jag att tänka på Snigelvisan – kompositör okänd – som jag brukar sjunga ibland. Den handlar om tålamod och jag noterar ur minnet:
Det var en snigel och en snigel och en snigel
och dom hade var’t på stan och rullat hatt!
Så i varsitt hus låg nu en liten snigel
och dom ångra varsin genomfestad natt!
Ynkligt slutna i sitt skal led dom alla hemska kval
tills den ena sa som så: ”Nu får en utav oss gå
till apoteket för att hämta magnecyl!
Ja, just det – till apoteket för att hämta magnecyl”!
Sen så sände dom iväg den minsta snigeln
och dom andra låg och väntade på den
Det gick dagar, det gick veckor – ingen snigel
Det blev höst och vinter – han kom ej igen
Deras huvudvärk var svår när det åter led mot vår
och när sommarn kom till slut titta ena snigeln ut
och sa: ”Nu borde han var’t här med magnecyl!
Inte sant? Nu borde han var’t här med magnecyl”!
”Nämen titta där”! Så sa den ena snigeln
”Jag ser två små snigelhorn som sticker opp”!
Och några meter där ifrån låg minsta snigeln
Hans var hornen som dom såg vid kullens topp
Och han hörde vad dom sa och sa’: ”Farten min är bra!
Ingen jäkt och svår panik – om ni kommer med kritik
så har jag ingen lust att hämta magnecyl!
Nej inte alls – Så har jag ingen lust att hämta magnecyl”!!!
↧
Tema Tovastugan & dygder: "Tålamodet"
↧