Jag heter Sylvia Fargo och jobbar som museiassistent på Sörmlands museum. Jag har haft nöjet att jobba med Seniorbloggen. Det är mitt arbete att leta fram föremål som de har valt ut och ge informationsunderlag.
Nu har jag fått hedersuppdraget att välja ut mina favoriter. Jag har jobbat på museet sedan 1993, så jag har fått många favoriter genom åren och hittar ständigt nya sådana.
En av mina favoriter är en tavla gjord av människohår, en väldigt annorlunda och personlig släkttavla. Vad tycker du?
Det föremål i samlingarna som Sylvia valde och som lottades på mig är ett hårarbete. Det är en oval tavla, 470 cm hög och 415 cm bred. Hårarbetet är av brunt hår i form av en blombukett med blommor, blad och knoppar på cremefärgad sidenbotten. Ramen är oval och förgylld med fyra blad och blomdekorationer.
Tavlan har en text: ”Minne af släkt och vänner till Lilly den 2 juni 1872 …”. Den är skänkt av Signe Mueller, Stockholm. Till tavlan hör en mönsterskiss i blyerts på papper föreställande blombuketten. På skissen är namn skrivna på varje blomma i tusch.
Tavlan är mycket vacker med ett fantastiskt fint hårarbete. Man skulle kunna vitsa till det och säga att den är både hårfager och hårfin!
Det mänskliga håret har tillmätts olika egenskaper i mytologin och i sagornas värld. Bäst känd är nog den bibliska berättelsen om Simson som tillhörde en militärisk sekt, Nazariterna, som trodde att styrkan och manligheten satt i det långa håret. Hur det gick när Delila klippte hans hår i hemlighet står att läsa i Bibeln i Domarboken 16.
Hårarbete eller smycken tillverkade av människohår var på modet under hela 1800-talet och ett par decennier in på 1900-talet. Det försvann när de korta kjolarna och det korta håret blev fashionabla omkring 1925. Att hårarbetet blev så oerhört populärt under mer än ett sekel har flera orsaker. Människohår har egenskaper som gör att det bevaras seklerna igenom.
Traditionen att arbeta med hår var särskilt utbredd i Dalarna. Kvinnorna i Våmhus i Mora lärde sig att göra hårarbeten bland annat genom att i början av 1800-talet göra resor till Ryssland och Finland. Dessa kvinnor kallades hårkullor. Yrkeskunskapen levde kvar och ännu under ett par decennier in på 1900-talet fanns det ett 20-tal hårkullor i Stockholm, Göteborg och Kristiania.
Hantverket har försvunnit överallt utom i Våmhus och hembygdsföreningen där har på senare år tagit initiativ till kurser i hårarbete. Det är den enda platsen i världen där hårarbeten har producerats i nästan 200 år utan avbrott.
↧
Tema Sylvias val: "Hårarbete"
↧