Den här sommaren har hittills varit en enda stor varm fest med små och stora tillställningar. Ung och gammal har samlats kring borden, tagit för sig av mat och dryck, pratat, skrattat och också gråtit, mest av glädje - visst är det underbart!
Själva dukningen är inte det viktigaste när vännerna träffas, men nog skulle jag gärna ställa den här pjäsen på bordet! Stativet är i pläter, oädel metall som täckts med ett tunt lager silver. På detta finns kupade fat i tre våningar! De är 16, 20 och 25 cm i diameter och gjorda i pressglas.
Tekniken att pressa glas kom från Amerika under mitten av 1800-talet och blev ett billigare alternativ till att blåsa. Massan behövde inte hålla samma fina kvalitet och föremålen kunde maskintillverkas genom metoder som i viss mån liknade konsten att grädda våfflor. Gemene man fick chans att skaffa sockerskålar och annat som i mönstrat skick ibland liknade slipad kristall!
Undrar om Cecilia Lewenhaupt, gift af Klercker, på Catrineborg tyckte om det här uppläggningsfatet? Det skänktes till Sörmlands museum av maken Göran år 1952, en kort tid efter Cecilias död.
Kanske lät hon vindruvornas klasar hänga över kanterna, kanske fyllde hon skålarna med utsökt konfekt. Hon kunde nog skapa feststämning och elegans, inte minst efter åtta år som hovdam och statsfru vid Gustav V:s hov. I boken ”Förgången glans” berättar Cecilia om sitt liv med kungen och hans familj.
↧
Kalas: "Det är kalas!"
↧