Det är faktiskt en råttfälla och enligt uppgifter från museet skall den vara tillverkad 1940. Meningen är att råttan skall gå in genom någon av de tre ingångarna som finns i buren.
Två ingångshål finns nedtill på buren och om det nu skulle bli köbildning vid dessa så finns även ett hål upptill vid handtaget. Ingången där uppe är en fallucka. Hålen nedtill har en automatisk stängningsanordning som slår igen när råttan kommit in. Fällan är stor och tung så det finns inte en chans att någon råtta kan gömma undan den för råttfångaren. Den som kommit in i buren har inte en chans att ta sig ut levande om inte råttfångaren är djurvän.
Råttfällan har använts på Tuna Ålderdomshem och skänktes till museet av Carl Odelberg. Nu kommer vi till ett för mig helt obegripligt fenomen. Min fantasi brukar kunna finna på de mest ovanliga vägar till vad som kan synas vara helt obegripligt, men detta klarar jag inte. Museets klassifikation av råttfällan är Åldringsvård.
Fångade man råttorna i källaren och sedan släppte ut dem uppe hos de boende som något slags fysisk terapi?
Fundera själva på vad denna Åldringsvård var för någonting.
↧
Tema Fenomen: "Han som byggde denna råttfälla måste ha varit ett fenomen"
↧