Man kan om man är norrman gå på tur. Man kan ha tur i kärlek eller i spel, men tydligtvis inte ha det i kärlek och spel. Tur har man om man halkar på snö och is och bara får ett sår på fingret. Det heter ju att det är bättre att ha det isigt och glatt än att gå i slask och sörja.
Jag valde den här gamla resväskan, som tillhör samlingen Eskilstunahemmet på museet, för att illustrera när en ung spoling flyttar hemifrån vid sjutton års ålder. Jag börjar med att travestera Fritjof Nilsson Piratens inledning i Bombibitt och jag.
Min vagga vaggade i Rebbelberga socken i Bjäre härad. Min far var trädgårdsmästare. Mina föräldrar var goda och ömma. Jag var en vanartig son.
Så förtvivlat vanartig var jag nog inte, bara en envis och uppkäftig sjuttonåring som ville hemifrån. När farsgubben sa ok höll jag på att få spatt, skulle jag få flytta? Min farfar tände en ny envishet när han sa att jag skulle köpa tur och retur biljett för jag var så bortskämd att jag skulle komma hem senast veckan efter min avresa.
Jag skulle nu själv få göra allt jag ville men under eget ansvar, utan stöd från släkt och vänner. Vänner kan man skaffa sig ganska lätt om man har tur, men att skaffa sig släkt på en ny ort tar ett antal år.
Det är snart sextio år sedan jag packade en väska lik den på bilden. Det blev en tur utan retur och tur var väl det för om man inte har tur med sin tur så blir det ganska snart en retur.
↧
Tema Tur: "Jag vet inte om det är tur eller otur att ha tur som ämne"
↧