Rubriken är lånad ur Bibeln 1:a Mos. 1: kapitlet vers 5-6. Men vad i all världen har det med en gammal bikupa att göra?
Förklaring följer efter en längre inledning som inte har ett dugg med ljus att göra men väl något om bikupor. Min farfar var en intresserad amatörbiodlare. På vintern när det inte fanns nektar fick bina sockerlag. På sommaren flög de omkring som yra höns och letade efter blommor, hittade de ingen blomma kunde det gå bra att sticka ett litet barn.
Ibland svärmade de, då fick farfar rota runt i svärmen för att leta upp drottningen eller visen som det heter. Det var hon som fått kupan att svärma. När hon var funnen gick hon en sorglig död till mötes och nu kunde de andra bina återföras till sin gamla kupa. Det hände också ibland att hela svärmen flög iväg så långt att man inte kunde hitta dem. Om det fanns en tom kupa kunde svärmen få bosätta sig där och då fick drottningen leva.
Fram mot hösten skattades bikuporna på all honung som de flitiga bina samlat ihop under våren och sommaren. Om man vet hur lite honungsämnen ett bi kan frakta hem på en flygtur blir man imponerad av deras arbete och energi.
Honungskakorna som samlats in skulle nu slungas. Slungan kan man kalla för en handdriven centrifug. För att honungen skulle komma ut från honungskakan var man tvungen att först skrapa bort förslutningen på cellerna som var gjord av bivax. Detta bivax samlades i en skål så att resthonungen kunde rinna av. För barnen var det godis att stoppa en bit av vaxet i munnen och suga i sig honungen. Sött och gott var det men det fanns ett visst problem med det. Om man råkade svälja ner lite halvsmält vax reagerade magen på det mest otroliga sätt. Det tog dagar innan den hade återhämtat sig.
Nu hade man alltså honung i slungan och i kannor och burkar. Bivaxet hade man samlat i en skål, ja inte det som ungarna hade lyckats svälja. Nu närmar vi oss ljuset, vi kan se ljuset i tunneln så att säga.
När vi var katoliker här i landet så fick det inte finnas andra ljus på altaret än vaxljus. Vaxljus görs av bivax och när de brinner luktar det varm honung om dem. Det fanns inte så många biodlare här i norden på den katolska tiden, så det var ont om vax och det som fanns var dyrt. Påvarna var emellertid ganska pragmatiska, så i brist på vaxljus kunde det få gå med talgljus eller tranlampor i allra yttersta fall dög även en pärtsticka.
Som ni ser så kan ljus och bikupor ha vissa anknytningspunkter och tack vare invånarna i kuporna så Varde Ljus.
