Veckans tema är ”vår”. Om man vill filosofera om begreppet vår, så är det en av de fyra årstiderna som hos oss omfattar månaderna mars, april och maj. På södra halvklotet är det istället september, oktober och november - de månader vi kallar höst. Det finns ingen vedertagen internationell standard för begreppet vår. Definitionen hos oss är att dygnsmedeltemperaturen skall vara stigande och ligga mellan 0,1 och 9,9 plusgrader under sju dygn i följd. Vi säger då att våren inträdde det första dygnet även om det blir en återgång till lägre temperaturer senare. Det finns ytterligare ett villkor och det är att våren inte kan komma före 15 februari. I Stockholmstrakten infinner sig våren normalt omkring 16 mars.
Den tidpunkt när dag och natt är lika långa kallas vårdagjämning. Definitionsmässigt är det dock lite mer komplicerat på grund av att bland annat ljusets brytning i atmosfären spelar in. Den så kallade vårdagjämningspunkten är egentligen inte en dag utan en tidpunkt. År 2016 var det den 20 mars kl 04:30. Om man bortser från områdena kring jordens poler så är dagarna kring vårdagjämningspunkten ungefär lika långa över hela jorden. I äldre solkalendrar räknades dessutom vårdagjämningen som nyår vilket flera länder i Asien fortfarande gör.
Våren står för förnyelse och pånyttfödelse och är kanske den årstid som är mest efterlängtad av alla – förutom möjligen av de som lider av pollenallergier. På våren vänds vårt halvklot allt mer mot solen - jorden värms upp och både djur och växter lockas fram.
En av de tidiga växter som kommer på våren är Tussilago eller Hästhovsört. Så snart tjälen går ur marken kan man se den sticka upp ur det vissnande fjolårsgräset. Det mer folkliga namnet hästhov tros syfta på att bladen liknar hästhovar. Idag är dock Tussilago ett ganska vedertaget namn. Tussilago kommer från det vetenskapliga namnet Tussilago farfara som Linné gav växten. Tussilago kan härledas till det latinska ”tussis” som betyder hosta och blomman har mycket riktigt använts som hostdämpande medicin.
En annan tidig vårblomma är Blåsippan som blommar strax efter Tussilagon. Linné har även här gett blomman ett vetenskapligt namn – Anemone hepatica. Blåsippan är fridlyst i delar av Sverige. Även Blåsippan har haft en medicinsk användning trots att hela växten är giftig. Inom folkmedicinen har Blåsippan använts utvärtes för att påskynda sårläkning.
Det är intressant att notera att båda dessa tidiga vårblommor har haft medicinska användningsområden inom folkmedicinen.
